lördag 16 maj 2015

En kalaskul torsdag!

 En något sen uppdatering från vår lediga torsdag kommer här. Dagen avslutades nämligen med att Noomi insjuknade i magsjuka, heltidsjobb i över ett dygn med allt vad det innebär. Tack och lov, utan att ropa hej ännu, har både jag och Michael klarat oss.

Hur som helst, hur lyxigt är det inte med en ledig vardag bara sådär?!
Michael fick lyxa till det lite extra med en sovmorgon, jag och Humlan däremot kände oss piggare och var uppe redan strax efter kl 6. Fördelen med att kliva upp så tidigt en ledig dag (måste ju vara lite positiv och inte bittra ner mig i alla uteblivna sovmorgnar...) är att det blir så mycket gjort! Redan vid 10 var lägenheten veckostädad, Michael hade oljat in trallen på balkongen och en bröddeg var startad. Check!


Vi tog båten åt andra hållet för en gångs skull. Inte mot stan alltså, utan till Klippan. Där kan man nämligen också gå strandpromenad ut till Röde sten. Vi hade visioner om en längre promenad där ute bland klipporna, men sen ett tag tillbaka är Noomi ytterst ovillig till att åka vagn. Hon vill gå!
Och visst får hon göra det. Dock blir det ju inga långpromenader än så länge...
 

En familjeselfie på båten!

Istället för långpromenad blev det dock en lunch på en solig uteservering, inte tokigt det heller!
 

Sen  var det bara hem och byta om för nu vankades det tvåårskalas för Noomis kompis Svante. De bodde i samma område som oss tidigare, men bor numera i Björkekärr, på andra sidan stan. Det var ett utekalas i den fina parken utanför deras hus.

En stor god bärtårta, bullar och chokladsnittar stod uppdukade, mycket mumsigt!
 
Här har vi födelsedagsbarnet i egen hög person, i sin favorithatt. Svantes pappa Andreas och Noomi fick också vara med i bild.  

Det var ändå väldigt varmt och skönt där i parken, men Humlis känner sig cool i sin hundmössa tror jag!
 

Här är Svantes morfar. Noomi var väldigt förtjust i honom, så som hon är i sin egen Noffaj. 
 

En härlig dag som ni ser! En mindre trevlig kväll tyvärr,  som tur var han vi hem från kalaset innan kräkningarna började. Men men, sånt är livet. Och som för att citera Morran (från Morran och Tobias i SVT); "Ja ja, det är en dag imorrn också" 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar