Storasyster och Lillebror

Helgbesök och Rubentitt

 

Så här fint väder var det på promenaden på lördagen, riktigt vårigt! Noomi och morfar inspekterade myrstackar och kottar och ibland fick morfar agera häst när Humlan blev trött i benen.

  

Kerstin hade stickat så fint till Ruben, kofta och hjälmmössa i grått. 

 

 Så här fin blev Ruben i sina nya stickade kläder:

 I lördags hade vi besöksdag här i Strömbäck! Det var morbror Björn, mormor, morfar, KG och Kerstin som kom - äntligen fick vi lufta frysen på allt besöksfikabröd jag bakade innan Ruben föddes. Mormor och morfar stannade över natten och efter fika och Rubenhäng på lördagen tog vi en jättehärlig vårpromenad. Vi har upptäckt en liten förlängning på vår vanliga promenadrunda som är så fin.

Till middag kockade Michael en supergod middag som vi avslutade med storfavoriten tiramisu.

Här är morfar och Ruben, fortfarande klädd i pyjamasen, på sig på söndag förmiddag:

 

 

En stolt mormor som passat på att gosa mycket med senaste barnbarnsbebisen:

Noomi gosar så fint med Lillebror, vår ömsinta lilla storasyster.

BVC på hembesök

Idag har vår mysiga BVC-sköterska Gun varit hos oss på hembesök. Hon är så fin och positiv och vi är jätteglada att även Ruben får gå hos henne framöver.

Gun tyckte att Ruben såg så fin och välmående ut och idag vägde han 3 530 gram! Hon tyckte att amningen såg ut att funka jättebra vilket var roligt att höra, för det är ju så det känns efter allt kämpande förra veckan.
Nu har vi fått broschyrer och vikt-kort och en flaska D-droppar. Om en vecka har vi ny tid på BVC för vägning av lillen.

Noomi kände väl igen Gun efter 3-årskontrollen för några veckor sedan och kramade henne hejdå i hallen när hon skulle åka. Hon kommer definitivt att vilja följa med Lillebror till bvc framöver för där trivdes hon!

Farmorbesök

I torsdags kom Noomi och Rubens farmor Marianne upp från Göteborg. Oj så Humlan längtat, och farmor med såklart!

Michael och Noomi hämtade vid flygplatsen och sen har vi haft någraa sköna dagar här hemma. Marianne har inte sett hur vi bor tidigare, så det var såklart roligt att få visa henne huset. Att få träffa senaste tillskottet i barnbarnsskaran var såklart en höjdpunkt, men mest tid har Noomi fått. De leker och leker, pysslar och läser. Idag var de ute i skogen och promenerade tillsammans medan jag och Michael låg och sov hör hemma.

Annars myser vi mycket med Lillebror. Han är fortsatt en otroligt nöjd och tillfreds liten kille. Blir mätt och belåten på amningen och sover 3-4 timmar i stöten på natten. Jag och Ruben vilar mycket tillsammans på dagen, det är så oerhört mysigt att ha honom intill sig och höra han snusa gott. De senaste dagarna har han varit vaken mycket mer, även om sovtimmarna fortfarande är många och långa.
Ruben har helt klart vuxit till sig sen han föddes för 11 dagar sen och det ska bli spännande att se vad han väger imorgon då BVC kommer på hembesök.

Mina TVÅ barn!

Lite ofattbart fortfarande att jag är tvåbarnsmamma... Mina fina fina barn.
Humlis är så go och snäll med Lillebror.

Så här mysigt hade vi det i soffan igår;

Han sover och sover...

Vår lille Ruben blev en vecka gammal igår. Tänk att det redan gått 8 dagar sen den där fantastiska stunden när vi fick träffa honom för första gången...
Ruben har haft en bra första vecka med oss. Han är generellt väldigt nöjd och belåten med livet. Amningen funkar bra nu tack och lov, såret har läkt och vi har fått till det där med tekniken. Jag har nog väldigt fet och mättande mjölk, för lillen orkar ofta bara äta från ena sidan. Sen måste han sova en sisådär tre timmar... Sova är för övrigt det Ruben gör mest just nu. Det sk. sovdygnet som vi läste om i BB-broschyren har liksom fortsatt i en vecka nu.
På dagarna sover Ruben oftast i babynestet i vaggan som vi har i vardagsrummet, men det brukar sluta med att jag blir så bebisabstinent att jag tar upp honom och har honom sovandes på bröstet i soffan istället.

Idag var Ruben vaken i hela 30 minuter på eftermiddagen, så roligt att få se hans fina ögon!

En bild på en sovandes respektive vaken liten Rubin;

BB-dygnet

  På eftermiddagen, vid 15-tiden, efter Ruben fötts fick vi komma upp på BB. Ett stort fint rum bara för oss tre med lyxigheter som skötbord med infravärme för det minsta pyret. Tydligen har man tagit bort de här plastbaljorna på hjul för bebisarna på BB här i Umeå, nu vill man främja hudkontakt och rekommenderar att bebisen sover i babynest mellan föräldrarna och bärs i sjal som lånas ut på avdelningen. Vilken tur att vi hade med Rubens fina babynest!

Vid 17-tiden fick vi finbesök av Noomi, mormor och morfar. Noomi kom med sin låda doc Mac Stuffins-duplo i högsta hugg som hon fått i storasysterpresent av mormor och morfar. De hade också köpt en gul minikånken till Ruben.

Mormor och morfar för tredje gången!

 

Humlis tyckte förstås att det var spännande med lillebror, men hon tyckte nog också att det kändes väldigt konstigt. Rätt som det var ville hon hellre gå ut och leka i lekhörnan, hon minns den från när jag låg inne på antenatal som är samma avdelning.

 

  

Vi stannade bara ett dygn på BB, jag hade ställt in mig på minst två med tanke på hur jag mådde efter förra snittet. Men detta var helt annorlunda. Redan samma kväll fick jag hjälp att kliva upp första gången och sen var det inga större problem. Jag klarade mig utmärkt med bara Alvedon och Ipren som smärtlindring och kände mig väldigt rörlig och pigg. Vi fick bra hjälp med amningen den här gången, så snälla och gulliga barnsköterskor som kom med små tips och snälla, uppmuntrande ord.

Här är Ruben i sin BB-outfit, byxorna stora på de små pinnbenen...

 

Lille Ruben mådde gott på BB, här var det blöjbyte på G. Trots värmen tyckte han inte att det var någon hit, utan skrek oavbrutet. Men nu börjar han vänja sig vid skötbordet här hemma och är oftast lugn.

 

 

Man blir trött av att föda barn, födas och bli pappa. Så här gott sov mina killar efter frukosten på torsdag.

  

 

 På torsdag efter lunch kände vi oss redo att åka hem. Noomi kom och hämtade oss och vi packade ned Lillebror i babyskyddet och bäddade om med filten.

 

 

Hej då BB och tack för den här gången! 

 

Bada liten bror

Det verkar som att Ruben är en liten kräkbebis, precis som Noomi var. Därför var det idag dags för ett premiärbad i baljan. Storasyster, delvis i sin Pippikostym, övervakade tillställningen.
Ruben tyckte att det var riktigt skönt en stund, och såg ut att njuta där i vattnet. Men sen skrynklade han ihop sitt lilla ansikte och blev alldeles röd och ilsken. Ingosad i badlakanet sen var han nöjd och lugn igen.

Lilla Ruben Ullhuvud 6 dagar gammal

Förlossningen med Ruben

Onsdag morgon klev vi upp redan klockan 5.45, otroligt nervösa och förväntansfulla gjorde vi oss i ordning för att åka in till sjukhuset för att FÖDA BARN! Himla konstig känsla... Jag duschade och tvättade håret ännu en gång inför operationen och tog på rena kläder. Frukosten fick jag tyvärr avstå eftersom jag var fastande sen kvällen innan. 

Vi sa hej då till mormor och morfar som kommit kvällen innan för att passa Noomi och pussade vår sovande dotter på pannan innan vi packade in oss i bilen och styrde iväg.

Klockan 7.00 hade vi tid på förlossningen och togs emot av vår barnmorska, Maria, som var med oss hela dagen.

 

 

Vi fick ett rum på förlossningen där vi gjorde oss hemmastadda. Först kördes en CTG-kurva under 20 minuter och barnmorskan kände på fosterläget. En läkarstudent som också hette Ida (!) var också med under förlossningen och förberedelserna innan.

Efter kurvan hade registrerats fick jag byta om till den härliga outfitten sjukhusskjorta och nättrosa med tillhörande jättebinda. Nu sattes kateter - kändes faktiskt ingenting!, och nål i handen. Michael fick ta på sig blå operationskläder och det kände han ju sig hemma i.

Sen var det bara att vänta på vår tur....

Pirrigt och nervöst nu!

  

 Plötsligt var det dags! Strax före nio kom Maria och en undersköterska och styrde in oss till operationssalen som ligger på förlossningen. Där tog operationspersonalen emot oss, Michaels kollegor. Jag fick sätta mig på operationsbordet och narkosläkaren Lisa började förbereda för att lägga ryggbedövningen - det jag hade gruvat mig mest för. Hon började med att steriltvätta mig över ryggen ett flertal gånger med rikligt med sprit, det kändes ungefär som att bada i en isvak. Sen fick jag sitta ihopkrummad och luta mig mot den fina undersköterskan Lina när bedövningen lades. Det krävdes några försök innan hon fick in bedövningen rätt, visst kändes det, men inte på långa vägar så som jag hade föreställt mig. Jag var så otroligt peppad och hade min målbild så tydlig att jag hade kunnat blivit stucken 10 gånger till utan problem!

Fullt så här glad och avslappnad kände jag mig väl egentligen inte inombords.. hur nervös som helst!!

                                                                                                                          

 Så snart bedövningen var lagd kände jag en värmekänsla i fötter och ben som snabbt domnade bort. Fick hjälp att lägga mig ned och tippades lite bakåt för att bedövningen skulle nå upp till rätt nivå snabbare. Av en spinalbedövning kan pulsen gå ned och det gjorde den på mig ganska duktigt. Plötsligt kände jag mig så frånvarande och borta liksom, men det ordnade upp sig med lite Atropin, ett läkemedel som höjer pulsen. Förberedelserna fortsatte, de började tvätta magen och sätta upp skynket, operatörerna kom in och hälsade. Nu hände det enda egentligen obehagliga under snittet, för plötsligt, strax innan de skulle börja operationen, fick jag en plötslig, kraftig huvudvärk. Låg och kved av smärta och Michael upplyste mig om att blodtrycket hade stigit kraftigt. Då blev jag livrädd att jag hade drabbats av havandeskapsförgiftning, skulle få en stroke eller något. Samtidigt kom de på att de skulle sätta en till nål på mig, men det var lättare sagt än gjort. De stack och stack och ytterligare en narkosläkare kom in med ultraljudsapparaten för att hitta ett kärl. Det var tyvärr helt omöjligt att få in en nål trots deras idoga försök. Som tur var lugnade det ned sig med huvudvärken efter några minuter, de stängde av införseln av ett läkemedel som höjer blodtrycket och det blev mer stabilt igen. 

Så till slut, efter den otrevliga upplevelsen med huvudvärken, kunde de börja operationen. Jag förstod att det inte var många minuter kvar tills vi skulle få träffa vår lille bebis...

9.40 började de skära och 9.46 hördes ett rossligt litet grymtande när Ruben blev utplockad i ljuset. Barnmorskan höll honom framför mig hela tiden och gnuggade honom över ryggen för att han skulle komma igång med andningen. Snittbarn kan ju vara lite trögstartade med den biten, men till slut skrek han till rejält och fick komma och ligga på mitt bröst. Ahh, den känslan alltså!! Så himla mysigt. Det bästa med hela förlossningen var just den grejen, att han fick ligga hos mig direkt när han kom ut och sen vara kvar på mitt bröst tills de hade sytt igen. Allt det där som jag missade när Noomi föddes fick jag nu uppleva och det kändes så otroligt bra.  Ruben började genast söka efter bröstet och låg och småsnuttade lite. Barnmorskan kom och gnuggade honom ibland för att hans skulle skrika upp sig lite. 

                                

 

 
Strax innan halv elva var operationen färdig och Ruben fick komma till pappa en stund medans jag flyttades över till sängen och rullades tillbaka till rummet på förlossningen. Väl tillbaka där fortsatte vi bonda med vår lille pojke som låg hud mot hud med mig länge länge. 

Efter en stund fick jag äntligen dricka något, så törstig som jag var då har jag nog aldrig varit förut... Sen kom också den efterlängtade grattisbrickan med jättefint fika uppdukat. Även detta missade vi förra gången, så det hade jag verkligen sett fram emot. Fina, matiga mackor, kanelkakor, te och äppeldricka, en flagga naturligtvis. Så gott så gott, hade kunnat äta en hel grattisbricka själv, så hungrig var jag efter fasta och anspänningen inför snittet.

  

Efter fikat sköljde den stora tröttheten över mig. Operatören och barnmorskan var tvungna att öppna upp förbandet eftersom det blödde, men jag tror jag sov mig igenom det. Ruben låg på bröstet och var vaken, bebisar har tydligen några vakentimmar just efter att de fötts.

 

 

Ja, plötsligt var vi tvåbarnsföräldrar och fyra i familjen!

 

 

Efter några timmar var det dags för vägning och mätning och lite allmän koll. Även på detta fick jag vara med denna gången, bevittnade allt från sängen där bedövningen nu sakta men säkert började släppa i benen.

Ruben vägde 3 275 gram och var 47 cm lång. Huvudomfånget var 34 cm. 

Välkommen till världen älskade lilla barn!

 

Vi kunde inte ha fått en bättre förlossning än så här! Önskemålet i vår förlossningsplan var en lugn och fin förlossning med planerat snitt, att bebisen skulle få vara kvar hos mig om det var möjligt och att vi skulle få vara tillsammans hela tiden. Allt gick i uppfyllelse och jag är så otroligt nöjd och glad att det blev så bra!