Idag hämtade jag Noomi lite tidigare hos dagmamman och middagen hade jag lagat redan i går kväll. Extra mycket tid att bara hinna umgås lite extra, med andra ord. Det var bara Humlis och jag hemma, onsdagar är nämligen Michaels träningsdag.
Efter vi hade ätit gick vi ut, och äntligen har den isiga vinden blivit ljummen och det grönskar som bara den ute nu.
Vi gick till en av granngårdarna längre bort i hamnen och lekte. Noomi kan gunga själv nu på en vanlig gunga, hon är jätteduktig på att hålla i sig! Men mysigast var det när vi gungade tillsammans, Humlan i mitt knä. Då kunde vi gunga jättehögt!
Vi hade en mysig stund ute, det kändes roligt att hinna göra något innan läggningen. Tyvärr fick Noomi ett utbrott när vi skulle gå hem, hon ville nämligen stanna kvar och gunga mer. I sin ilska lyckades hon slå till mig i ansiktet så jag började blöda näsblod. Ja, det är inte konstant idylliskt här inte. Men det är svårt att styra sina känslor när man är en ssupertrött Humlis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar