Sparkbiten!

Det är helt fantastiskt sparkföre i Strömbäck, det går som hejsan, för att citera Noomi. Hon som njuter av vintern för fullt just nu. Vi åker skidor, är i pulkabacken, häromdagen testade vi skridskor och sen är det såklart sparken också. Humlis kör min gamla röda spark med pingla. Den lilla klockan som för övrigt hängt med i tre generationer, den satt nämligen på mormors barnspark när hon var liten.

Den här vintern har Noomi börjat sparka sig fram själv, tidigare drog jag henne oftast i snöret. Idag var vi ute en bra stund och åkte, fram och tillbaka på lilla vägen utanför oss, Lillebror låg och sov i vagnen utanför huset, så vi kunde inte ge oss iväg för långt.

Vi hade tagit ut docksparklådan och satt fast på Noomis spark, dockan Erik, som var trött och behövde sova, låg skönt nedbäddad.

Det är fortfarande lite klurigt att hålla sparken i rak kurs för Noomi, som har ett ganska hett temperament, och hon blev rätt ursinnig några gånger. Då var det skönt att vila lite och få åka sittandes på sparken istället. Vi gjorde ett sparktåg, det är roligt!

Igår när mormor och morfar var här, fick Noomi en tidig födelsedagspresent, en egen skrana! Ni vet en sån där åkmadrass. Fast här i Västerbotten kallas det för skrana, eller skrane som Noomi säger. En röd, fin skrana är nu i hennes ägo med en svart hjälm till (de åker ju rätt fort nedför backen om man säger så...). Idag drog jag henne på skranan upp till gympahallen här i byn när vi skulle på Volleybompa. På väg hem var det mörkt och fantastiskt stjärnklart, då låg Humlan på rygg på sin skrana och sjöng Blinka lilla stjärna och njöt av den vackra stjärnhimlen.