torsdag 13 april 2017

Att fylla ett år och ta de första stegen

Hipp hipp hurra för vår älskade lilla gosgubbe idag!


Ett år gammal.... det känns så stort! Och det händer så otroligt mycket under det första året i barnets liv. Från att vara superspädis och knappt kunna lyfta huvudet, till att kunna röra sig, förflytta sig själv dit man vill, förstå en massa och även kunna uttrycka sig med början till ett riktigt språk.

Ruben har bara den sista veckan bubblat upp med flera nya ord och nu kan han säga:

# titta

# mamma

# bappa (pappa)

# ampa (lampa)

# tittut

# häjhäj (hejhej)

# e de (vad är det, pekar samtidigt med sitt tjocka lilla finger)

# boo (bok)

# anka

# buuuu (mu)

# väjing (välling)

Ruben har de sista veckorna stått alltmer stadigt utan stöd, och idag tog han SINA FÖRSTA STEG! Två stycken. Vi såg nog lika förvånade ut både han och jag. Perfekt dag att ta sina första steg, det kommer vi alltid att minnas!

Ruben är för det mesta väldigt nöjd och kan sitta och leka för sig själv rätt länge. Han tycker mycket om att promenera med läragåvagnen, men han är inte så bra på att svänga. Ofta sätter han sig i vagnen också, och har han riktig tur så kan han bli skjutsad en sväng av storasyster.

Ruben tycker om att titta i böcker, det är inte alltid han har tålamod att läsa så många sidor, men vid nattningen på kvällen går det bättre. Då läser vi tre böcker för honom. Liten liten snälling är nog favoriten och då framförallt sidan: "åka åka bussen, pussa pussa pussen".
Ruben gör sig redo flera uppslag innan med sin vidöppna, dreggliga pussmun, och brukar hinna utdela ett par stycken innan boken är slut.


Ruben är som tidigare väldigt duktig på att äta. Han gillar det mesta i matväg, men frukt och grädde är nog det godaste. Välling är också en favorit. Gröna ärtor spottar han dock raskt ut....

Ruben har en så gullig grej för sig. Det har blivit en riktigt inpräntad betingning , att när vi säger bra, så klappar han händerna. Till exempel om man lyckas borsta hans tänder mer än ett par sekunder och utbrister "bra!", så måste Ruben direkt upp med händerna och applådera.




Nu är vi på plats hos mormor och morfar i Kramfors. Imorgon är det dags för kalas nummer två! 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar