Den här veckan har Noomi varit jätteledsen när jag lämnat henne på förskolan. Klamrat sig fast vid mig och gråtit förtvivlad. Pedagogen jag pratade med idag sa att det inte alls var ovanligt att det blev så för barn som går få timmar, även när de får syskon kan de reagera så.
Vi har som väl är varit väldigt förskonade från jobbiga lämningar hittills under Noomis barnomsorgskarriär, så detta var en ny situation. Inte roligt alls, trots att jag vet att det går över snabbt (hon hade varit ledsen några minuter bara berättade personalen).
Nä, usch, det gjorde riktigt ont i hjärteroten att se henne stå och gråta i vinkfönstret. Tack och lov för kärleksfulla fröknar som det finns gott om kring Humlan på dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar