I helgen har det hänt grejer med vår Humla! Hon har den senaste tiden blivit så stor. Pratar och sjunger, ny frisyr, klädmedveten och mycket dramatik i känslorna. En stor dos egen vilja och egna initiativ. En liten Noomi som helt plötsligt känns så stor. Nästan så jag får lite mammasorg för att det känns så definitivt. Hon kommer ju inte att bli bebisliten på det sättet igen. När hon sträckte ut sig i spjälsängen häromdagen var det bara några cm kvar på längden.
Så i helgen gjorde vi plötsligt slag i saken och åkte till IKEA för att köpa en stödbräda till stora sängen i Noomis rum. Vi pratade mycket om det när vi var där, försökte peppa och förbereda henne på det här med att sova i sitt eget rum, och Humlan var helt med på noterna. Hjälpte pappa att montera stödbrädan och bädda i "min nya säng" som hon sa.
Ville såklart genast provligga under täcket och låg sen en bra stund där och så belåten ut.
Inte nog med det här med sängen. Parallellt med sängprojektet har vi också småbörjat med lite potträning. I lördags gick vi till Lindex och vi köpte småtrosor som Noomi valde själv. Hemma sen provade hon igenom alla 10 paren och var sååå stolt. Hon kände sig väldigt stor tror jag. Pottan står på plats ute i vardagsrummet och nu är det blöja av och trosor på som gäller när vi är hemma. Mycket påminnelser blir det om att säga till när hon är kissis osv... och flera gånger har Humlan sagt till. Men då gäller det att vara snabb, för ungefär två sekunder senare kommer floden. Därav pottans centrala placering i lägenheten.
Men det är nog kämpigt att bli så stor över en helg. För helt plötsligt hittade Noomi en gammal napp i utdragslådan under ugnen. "Min nappis" utbrast hon lyckligt, barnet som slutade med napp vid 3 veckors ålder. Sen gick hon runt med napp och var sitt alterego Bebis en stund.
Nu undrar ni kanske hur natten gick?
Hur bra som helst! Nytt rum och nya vanor tänkte vi. En lång period har vi nattat Noomi genom att ligga bredvid henne i dubbelsängen, men igår föreslog jag att hon skulle prova att ligga själv i sängen. Efter att ha provat några varianter (hon var lite uppspelt över det här med ny säng), slutade det med att Michael fick sitta på en stol i dörröppningen. Humlan somnade på 10 minuter när hon väl kommit till ro.
För att hon inte skulle vakna under natten och känna sig ensam, sov jag på en madrass på golvet nedanför (och kanske lite för att mamman skulle få vänja sig vid tanken på att inte ha Noomi i samma rum...). Det enda som hände var att hon vaknade för att hon slog munnen i stödbrädan. Annars sov hon hela natten och vaknade först när jag klev upp. Jag tror faktiskt att hon kommer att sova bättre i den stora sängen! Lite polstring runt stödbrädan bara så kommer det att bli toppen.
Förändringarnas tid helt klart! Se så mysigt Noomi har det i sin "nya" säng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar