Michael skulle försöka underhålla Noomi här i sängen i morse för att hon skulle kunna tänka sig att sitta kvar en stund och leka lite medan de trötta föräldrarna kämpade sig upp till medverande. Han tog fram en liten flodhäst av plast och visade henne, samtidigt så imiterade han även hur en flodhäst låter. Noomi blev sååå rädd och ledsen, stackars liten, det var ju absolut inte meningen att skrämma henne utan snarare underhålla henne. Sen försökte vi att visa henne flodhästen igen efter en stund, utan läte denna gång, men hon var fortfarande jätterädd för den! Även senare under dagen testade jag lite försiktigt, men då kom ledsenläppen fram och decsmå armarna sträcktes mot mamma.
Så, för att undvika en tidigt debuterade flodhästfobi har vi nu startat en lugn och metodisk flodhästterapi istället. Som ni ser på bilden så tolererar hon att den står framför henne och hon vågade till och med peta på den! Fortsättning följer...
Jag ligger i hårdträning den här veckan och idag drog jag med mig Noomi på ett pass igen. Hon är så fantastiskt lättsam att ha med sig. Sitter på handduken och tittar på allt spännande, grejar lite med sina leksaker och knaprar på en riskaka. Tjejerna i receptionen älskar Humlan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar