Noomi är såklart väldigt förtjust i både sin mormor och sin morfar, (eftersom de råkar vara de bästa) men det är något speciellt med boppa. Kanske för att de har varit så mycket tillsammans på morgnarna och hunnit bekanta sig över grötfrukosten.
Nu när vi umgåtts så intensivt en period har det blivit helt extremt. Noomi blir utom sig av förtvivlan när morfar går ut genom dörren. Ikväll när jag försökte lägga min till synes trötta humla var det heelt omöjligt, illvrål i kubik. När morfar sen försökte en stund senare hördes inte ett knyst och en stund senare sov hon. Frågan är hur det ska gå nu när vi åker hem igen? Kanske morfar få ta jobb som au pair hos oss....
Se så belåten Noomi ser ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar