I torsdags tog jag och barnen tåget från Hörnefors med destination Kramfors. En alldeles lagom lång resa på 1 timme och 24 minuter. Tåget hade knappt lämnat perrongen då Noomi packade upp sitt medhavda fika, elefantkex och barnfestis (vi kallar den för barnfestis, den där sockerfria från barnmatshyllan). Och vilken tågresa blir inte trevligare med något gott att smaska på?!
Det var mysigt att komma hem till mormor och morfar, Noomis lilla säng stod som vanligt bäddad och sovredo i deras sovrum och jag och Ruben sov gott på vårt håll.
På fredagen gjorde vi lite av varje. Hälsade på Åsa och satt på hennes balkong och fikade äppelpaj bland annat. Åsa har en låda med clipsörhängen (original från 60-talet) som Noomi alltid leker med. Här hade hon valt ett par rosa.
Ruben var en nöjd liten kille och satt länge hos Åsa och hade det gott.
Efter lunch gick Noomi med morfar och tittade på fotbollsmatch. Jag och Ruben gjorde en shoppingrunda på stan, det är så himla lättsamt att handla i Kramfors. Det var tur Ruben satt i selen, för vagnen blev full av fina fynd. Hittade fodrade stövlar till Noomi bland annat, så nu är hon utrustad för hösten.
Här provar Humlan sina nya vattenfärger som hon fått.
Sen gick vi och hälsade på gammelfarmor också. Även om hennes minne sviker numera och det är lite virrigt blir hon väldigt glad över att få besök.
Till middagen utökades sällskapet med Forslunds. Noomi och Hilding röjde runt på golvet och hade så roligt, en lek där de kröp runt och jagade varandra. Om några månader hänger Ruben på också!
Idag har vi varit på stans bästa loppis, Pingstkyrkans second hand. Vi fyndade alla en hel del fint, och dessutom har de en cafédel där man kan fika nygräddade wienerbröd, hur bra som helst.
Sen bar det vidare mot stugan. Ruben skrek i vanlig ordning nästan hela resan. Som tur var gjorde vi en liten paus på Vallen för att handla och då bjussade han faktiskt på det här fina leendet:)
Vi har haft en mysig dag i stugan idag. Noomi har varit ute mycket som vanligt och pappa och jag var ute och sprang. Stor nöjdhetsfaktor där, jag tog mig runt på vår 8-km långa runda (som är sjukt kuperad) utan att behöva stanna en enda gång. Långt ifrån rekordtid, men hurra ändå över hur snabbt min kropp har återhämtat sig. Ruben låg ju i magen för bara 5 månader sedan och sen ett kejsarsnitt på det.
När vi var ute och sprang tog Emma och Ambjörn hand om småttingarna. Stor förvirring när jag kom tillbaka och de hade bytt mössor på Ruben och Hilding, vem är vem liksom?
Nu är det strax sovdags här, mätta och nöjda efter en supergod grillmiddag och vit choklad-pannacotta till efterrätt. Imorgon blir det kanske säsongens sista båttur om det inte blåser för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar