Borttappad kanin och krupp

Hej igen!

Det har varit lite torftig på bloggfronten de senaste dagarna, tyvärr har det trots allt varit ett par händelserika dygn.

I tisdags var vi och firade farmor Marianne på födelsedagen. Vi fick också träffa Noomis nyaste lille kusin Viktor 8 dagar gammal. Det var såklart jättemysigt och trevligt. Mätta och glada åkte vi sen hem. Eftersom jag inte hade någon vagn med fick Noomi gå själv från bilen, vi gick in på Ica för att handla en mjölk. Det var då eländet började. För någonstans inne på Ica lämnade Humlan sin älskade sovkanin. Jag kom på det en timme senare när jag skulle lägga henne. Panik! Ner med pyjamasklädd Noomi i vagnen och fort in på Ica som tack och lov bara ligger 50 meter bort. Vi letade och letade, personalen letade - men ingen raggig, smutsig kanin. 

Natten som följde var fruktansvärd! Noomi vaknade otröstlig och jätteledsen varannan timme hela natten. På dagen sen blev hon förkyld, så det bidrog säkerligen också till den oroliga sömnen.

Trots hennes begynnande förkylning så var vi en liten stund i lekparken på förmiddagen, men sen blev hon sämre. Humlan somnade redan klockan 19 på onsdagkväll, och det hör verkligen inte till vanligheten. Efter en timme hörde jag en skällande hosta från sovrummet, och där sitter stackars Noomi i spjälsängen, med reservkaninen under armen, och har svårt med andningen och en fruktansvärd hosta. KRUPP!

Skolad som jag är så vet jag så väl att det låter betydligt värre än vad det är, men det hjälper liksom inte när det är ens eget barn som är dåligt. Det var verkligen obehagligt. Satt med henne på balkongen och ringde 1177 för att höra hur man går till väga om barnet behöver inhalera adrenalin. Det är såklart extra oroligt när man är ensam förälder hemma, knappt vet var barnakuten ligger eller hur man tar sig dit. Sköterskan på 1177 rådde mig att ringa 112 för att få en ambulans som kunde komma och låta Noomi inhalera. Buhuuuu kände jag, och tårarna rann. Men just som jag lagt på luren och ska ringa 112 så går anfallet över. Skönt! Vi satt länge där ute på balkongen, och efter någon timme la jag henne i sängen igen. Då tittade hon på mig, vinkade och sa; pippi. Älskade humla.

Ja, det var inte roligt. Natten sen var lugn, ingen mera krupp tack och lov. Idag har vi mestadels varit inne och tagit det lugnt, läst böcker på balkongen och så. Någon matlust har lilla fröken inte alls haft, har provat allt. Pannkaka, välling, banan, kex osv. Tur att hon dricker ordentligt i alla fall.