Nu är det färdigammat!

Åh, skönt på sitt sätt, men också väldigt vemodigt. Nu har jag slutat att amma Ruben, det har ju funkat så bra med amningen den här gången, och också varit väldigt mysigt. Men efter att varit hans personliga napp nätterna igenom i drygt en månad och efter att i lördags blivit biten av en sylvass liten tand i bröstet, kände jag att jag var färdig med ammandet.

Så i söndags startade projektet att inte amma nattetid. På dagarna äter Ruben sen tidigare alla mål i form av vanlig mat, han har god aptit och gillar verkligen mat, så den biten var liksom i hamn. Men nätterna... När ska man "planera" in de sömnlösa skriknätterna? Jag tänkte, eftersom jag redan sover rätt kasst kan vi lika gärna börja nu. Michael fick flytta in till Noomis rum och jag tog på mig t-shirt och förväntade mig oavbrutet vrål en hel natt. Men döm av min förvåning så går det faktiskt jättebra! Vi har hittat en bra rutin på kvällen med pyjamas, stor portion kvällsgröt och sen när Ruben blir gnällig får han somna i famnen (utan amning!). Han somnar ungefär vid 20.30. 

Första natten vaknade han några gånger och jag fick vara uppe och vanka med honom i nästan två timmar. Dock skrek han inte så mycket. De följande nätterna har han vaknat flera gånger, men det har gått väldigt lätt att få honom att somna om, ibland i sin egen säng och ibland sover han på mig. Jag känner mig lite sliten efter många uppvaknanden, men på det stora hela går det långt över förväntan! Brösten är fortfarande väldigt spända och välfyllda, igår pumpade jag lite för att inte få mjölkstockning. Men jag hoppas att produktionen minskar nu närmsta dagarna.

Jag vet att många låter den icke-ammande föräldern genomföra amningsavvänjningen. Men Ruben har fortfarande lika stort behov av mamma-närheten trots att han inte äter på natten längre. I nuläget kan Michael inte ersätta mig, Ruben är jättemammig och blir direkt lugn när jag tar honom i famnen. Det känns därför väldigt onödigt och taskigt mot både honom och Michael att ta ifrån honom mig, så därför har vi valt att göra så här.

Här är en bild från morgonens promenad. Vi går ut varje förmiddag när vi har lämnat Noomi på förskolan. Ruben är trött vid den tiden och sover oftast minst en timme. Haha, tänk att det skulle ta nästan 7 månader att få till det här med dagsovningen! Men bättre sent än aldrig. Nu har Ruben fått ganska fasta rutiner på både mat och sömn och det känns äntligen som att vi (och Ruben) förstår hur han vill ha det! Skrikandet i bilen har nästan upphört helt, ofattbart skönt!

Igår var jag borta hemifrån två timmar på kvällen. Det var första gången jag lämnade Ruben kvällstid, han är extra extra mammig då nämligen. Men det gick hur bra som helst, Michael fick prova att rodda dubbelnattning och när jag kom hem från stickcaféet var det lugnt och tyst i huset och båda barnen sov gott.