Åh, de sista två dagarna har verkligen varit en prövning! Noomi och Ruben har båda på sitt sätt varit mycket krävande.
Humlan har sen någon månad tillbaka varit väldigt arg och får utbrott för allt och ingenting. Då gäller det att inte bli tre år själv och bli lika arg tillbaka - verkligen inte lätt kan jag säga.
Igår var väl den värsta dagen hittills, Noomi hade ett stort utbrott vid lunchtid och var arg i över en timme. Skrek och låg på golvet i hallen och sparkade. Vägrade äta och det var fel på precis allting. När hon äntligen lugnade sig vaknade Ruben och tog över stafettpinnen. Han skrek och var allmänt jättemissnöjd större delen av eftermiddagen och kvällen. Somnade inte själv som han brukar på kvällen, utan behövde ligga vid bröstet gång på gång fram till midnatt.
Vi var otroligt trötta och uppgivna igår kväll jag och Michael. Huvudvärk av allt skrik (de har kraftfulla stämmor våra barn) och livsglädjen hade liksom runnit ut i slasken nån gång mitt i dan.
Idag har det varit en bättre dag. Nu på eftermiddagen kom mamma och pappa upp för att hjälpa oss med barnen. Otroligt skönt att få vila öronen från skrik och armarna från bebiskånkande. Fantastiska mormor och morfar som kom som räddande änglar. Nu är båda barnen badade, hallen dammsugen och tvätten vikt. Livsgnistan är åter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar