Humlis är inne i en fas där hon bearbetar det här med separationer. Noomi är ju ganska dramatisk av sig och nu på sistone kan hon bli alldeles ifrån sig och tycka att det är hemskt jobbigt med avsked. Vi har inte märkt det vid lämningen på förskolan utan det är snarare materiella ting det handlar om då. Att det är jättesynd om huset till exempel som måste vara ensamt när vi är på jobbet och förskolan... För att inte tala om hur ledsamt det är för Kornet (Noomis förskoleavdelning), som står tomt och ensamt hela helgen utan barn.
I söndags var det strålande fint väder i Kramfors och vi var ute med pulkan igen. Både mormor och morfar åkte med Humlan. Och på tal om separationer blev Noomi sååå ledsen när vi skulle åka hem till Strömbäck på eftermiddagen. Vilken tur att vi inte skulle ända till Göteborg, nu kan vi ju ses mycket oftare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar