Igår var vi på Noomis nya förskola, Pennan, och hälsade på för första gången. När vi gick upp visade termometern på - 17 grader, burr, vilket uppvaknande.
När vi klev in på förskolans gård insåg vi genast att här verkar 17 minusgrader inte vara något hinder för att vara ute och leka. Små hjälmklädda minimänniskor som skottade snö och åkte åkmadrass, eller skrana, som de säger här i Västerbotten.
Vi var på förskolan en timme första dagen, både jag och Michael var med henne. En pedagog som heter Helena sköter inskolningen, hon är jättetrevlig och verkar engagerad och erfaren.
Humlis hade i vanlig ordning ingen lång startsträcka, utan fann sig väl till rätta. Hittade snabbt utklädningskläderna och drog på sig en riktig prinsessklänning.
När vi gick därifrån sen berättade Noomi att hon var lite hungrig. "Jag tänker att jag behöver äta chokladboll och mjölk till fika", deklarerade hon. Och det passade ju perfekt med ett kondisbesök efter första dagen på Pennan.
Vi gjorde även en rejäl shoppingrunda och köpte hjälm, fleecekläder, extra handskar och vantar samt en ullkrage. Nu är Humlan redo att möta vintern i Umeå!
Michael fick sköta den mesta shoppingen eftersom jag var hos barnmorskan, och han köpte en helt underbar fleeceoverall till Noomi också. Så nu är hon en helt fantastisk kramvänlig liten fleecekorv vår humla. Noomi fick även en jättefin bok, med olika berättelser och dikter om att få syskon. Vi läste flera stycken igår och de var väldigt bra, det känns som att blir en chock för storasyskonet hur som helst, men man kan ju försöka att förbereda så gott det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar