Recept på Noomi och Idas adventsbullar

Måste dela med mig av vårt superbak häromdagen. Noomi (min ständiga följeslagare och hjälpreda i köket) och jag bakade världens godaste adventsbullar. Pappa Michael kan intyga och han gav dem 10 poäng av 10 möjliga. Ni fattar, måste helt enkelt provas!

Ingredienser saffransdeg:
- 50 g jäst för söta degar
- 5 dl mjölk
- 150 g smör
- 2 kuvert saffran (stött i mortel med en sockerbit)
- 1/2 tsk salt
- 1 dl socker

- 1 ägg

- ca 12-15 dl mjöl...tills det blir bra helt enkelt!

Smula jäst och lös i 37 gradigt degspad på smör och mjölk. Tillsätt saffran, salt, socke, ägg och mjölet, lite i taget. Bearbeta degen lääänge så blir den sådär perfekt! En hushållsassistent underlättar.

Låt degen jäsa 40 minuter och förbered under tiden fyllningen!

Fyllning:
- 150 g smör
- rivet skal av en stor apelsin samt pressad saft, ca 1 msk.

- ekologiska russin
- lite socker
- mandelmassa

Dela degen på två och kavla ut till en rektangel. Bred på fyllningen. Strö över russin och lite socker. Riv mandelmassa direkt över degen och rulla sen ihop till en rulle. Skär i 24 fina bitar och lägg i bullformar för ytterligare en halvtimmes jäsning. Pensla med uppvispat ägg och strö på pärlsocker. Grädda i 230 gr varmluft ca 8-10 minuter tills de fått fin färg.

Ät och njut!

Noomi är en van hjälpreda nu och kunde själv smula jäst. Hälla i uppmätta ingredienser. Vakta bakmaskinen (ett mycket viktigt uppdrag). Kavla lite med sin barnkavel. Strö på russin och hjälpa till att rulla ihop degen. Strö över pärlsocker, lägga bullarna i formar... PROVSMAKA såklart!

En köldknäpp och Noomis vinterutrustning

Igår var vi på Noomis nya förskola, Pennan, och hälsade på för första gången. När vi gick upp visade termometern på - 17 grader, burr, vilket uppvaknande.
När vi klev in på förskolans gård insåg vi genast att här verkar 17 minusgrader inte vara något hinder  för att vara ute och leka. Små hjälmklädda minimänniskor som skottade snö och åkte åkmadrass, eller skrana, som de säger här i Västerbotten.
Vi var på förskolan en timme första dagen, både jag och Michael var med henne. En pedagog som heter Helena sköter inskolningen, hon är jättetrevlig och verkar engagerad och erfaren.
Humlis hade i vanlig ordning ingen lång startsträcka, utan fann sig väl till rätta. Hittade snabbt utklädningskläderna och drog på sig en riktig prinsessklänning.

När vi gick därifrån sen berättade Noomi att hon var lite hungrig. "Jag tänker att jag behöver äta chokladboll och mjölk till fika", deklarerade hon. Och det passade ju perfekt med ett kondisbesök efter första dagen på Pennan.

Vi gjorde även en rejäl shoppingrunda och köpte hjälm, fleecekläder, extra handskar och vantar samt en ullkrage. Nu är Humlan redo att möta vintern i Umeå!

Michael fick sköta den mesta shoppingen eftersom jag var hos barnmorskan, och han köpte en helt underbar fleeceoverall till Noomi också. Så nu är hon en helt fantastisk kramvänlig liten fleecekorv vår humla.  Noomi fick även en jättefin bok, med olika berättelser och dikter om att få syskon. Vi läste flera stycken igår och de var väldigt bra, det känns som att blir en chock för storasyskonet hur som helst, men man kan ju försöka att förbereda så gott det går.

Livet på landet!

 Ja nu är vi alltså på plats i vårt nya fina hus, i Strömbäck, Umeå. Vi flyttade in för en dryg vecka sedan och det har varit intensiva dagar milt uttryckt. Jättemycket att packa upp och ställa i ordning, sen har vi byggt en massa IKEA-möbler som kommit med leverans i veckan. Det är inte klokt vad många timmar det tar att bygga en garderob alltså...

Som tur är har vi haft jättefin hjälp av våra nära och kära och nu ser vårt hem riktigt fint och beboeligt ut, lite bilder inifrån huset kommer här framöver. 

Något som också är helt fantastiskt är att vi är lediga så länge tillsammans nu! Jag ska inte jobba förrän i mellandagarna och börjar sen mitt fasta jobb efter nyår, Michael ska jobba två veckor nu i december, men annars är vi fria. Det gäller att passa på när man är mellan jobb. Nu kan vi skola in Noomi på nya förskolan utan stress och lära känna vår nya by och vårt stora, härliga hus i lugn och ro.

 Igår var det strålande sol och vi tog med varm choklad i termosen och gick ut från gården, ut i skogen på en stig som går i ett naturreservat. Det har snöat hela helgen, och nu ligger flera decimeter på backen. Noomi fick åka pulka och inviga sin nya overall. Vi gick inte så långt, men njöt desto mer av naturen som vi har in på husknuten. Chokladen smakade så gott som den bara gör ute och vi försökte oss även på lite julkortsbilder. När vi kom hem igen väntade mer snöskottning för Michael och jag gick ut i skogen som inte är naturreservat och plockade material till en dörrkrans.

Noomi njuter av de stora ytorna i huset, tänk er att få cykla runt på sin trehjuling inomhus! Hennes rum har blivit så fint och mysigt sen morfar tapetserade förra helgen och det här med snön är såklart jättespännande!

 

 

En lillebror, hurra!

I fredags var vi på rutinultraljud på sjukhuset här i Umeå. Det hade vi såklart sett fram emot mycket, men den här gången hade jag ju redan gjort två ultraljud, i v.10 och 13, och hade fått bekräftat att det faktiskt bodde ett litet livs levande pyre där i magen. Dessutom har den lille krabaten sparkat tydligt i flera veckor, till och med Michael har kunnat känna det utanpå magen, så någon tvivel om att där var ett livs levande barn fanns inte den här gången.

Bebisen mådde bra, ultraljudsbarnmorskan höll på i säkert 45 minuter, hon tittade jättenoga på alla delar, så vi fick njuta länge av att se vår lilla skrutt. Allt såg tack och lov bra ut, dock låg bebisen längst ned och tryckte ryggen mot botten av livmodern, så ryggraden gick inte att se helt bra. Vi fick komma tillbaka efter lunch och prova igen, och då fick även Noomi vara med. Till slut fick hon till en hyfsad bild över ryggen, och även där såg allt bra ut. Storasyster fick en egen bild att ta med hem, stolt som en tupp gick hon ut med bilden och visade hela väntrummet!

Vi vet nu också att det är en liten bror i magen!

Efter ultraljudet träffade vi en förlossningsläkare för att lägga upp en plan över de extra kontroller som kommer att göras under graviditeten pga att jag blev så sjuk förra gången. Till att börja med ska vi tillbaka till specialist-mvc i  v. 24 för att göra en viktskattning på barnet, därefter blir det kontroller ungefär var fjärde vecka med tillväxtultraljud och läkarbesök om allt flyter på normalt. Känns jätteskönt att veta att de kommer att ha bättre koll den här gången, någon upprepning av Noomis förlossning vill vi inte komma i närheten av, så troligtvis kommer jag att förlösas med ett planerat kejsarsnitt några veckor före beräknat datum. 

Idag har jag varit hos min barnmorska här i Umeå för första gången, det blev ett långt besök. Mycket prat om erfarenheterna från Noomis födsel, vilket såklart alltid är jobbigt och känslosamt att prata om. Men allt var bra med blodtryck, Hb och så vidare. Vi lyssnade på bebisens hjärtljud också, alltid mysigt att få höra! Nästa besök blir igen om knappt en månad.

Så här glad var storasyster Humlis över att få se lillebror i magen!

Noomis första huvudfoting!

Igår hände det något stort! Noomi ritade sin första huvudfoting.
Humlan var själv hos farmor igår kväll när Michael och jag fixade det sista i lägenheten. När vi kom tillbaka var köksbordet fyllt av teckningar med fina huvudfotingar. Tänka sig, senast för några veckor sedan var det i princip bara kluddritande.

Status: flyttpackning

Nu börjar det verkligen närma sig den stora dagen! På torsdag, om 3 dagar, går flyttlasset.
Helgen har till stor del lagts på att packa, och vi har kommit långt. Bara några småsaker kvar nu, saker som helt enkelt inte kan packas förrän sista dagen, till exempel krukväxter.
Men vi har faktiskt hunnit roat oss lite i dagarna också. I lördags åt vi först våffelfrukost med Amanda här hos oss. Sen åkte jag och Noomi på barnteater. Vi såg "God morgon Gudrun" på Pelikanteatern. Senast vi var på teater blev hon ju så ledsen och rädd. Den här gången var Humlan väl förberedd,  satt tryggt i mammas famn hela föreställningen, och sa sen att den här tyckte hon inte alls var läskig!
På kvällen sen var det kalas för vår bostadsrättsförening som fyllde två år. Vi bjöds på god middag nere hos Hagabadet.

Igår åkte Noomi till farmor och Alf på förmiddagen och var där några timmar. Hon hade det toppen, var ute i solen och krattade löv. Jag sprang avskedsrunda, min favorit 'broarna runt', 14 km, en del av Göteborgsvarvet. Det var ett bra tag sen jag sprang,  säkert 2 månader sen, det tillsammans med 18-veckors graviditet gjorde att jag kände mig jättenöjd ändå trots lite sämre tid än vanligt. Sprang hela vägen utan att stanna! Idag känns det verkligen i benen!

Klockan 14 hämtade vi upp Humlis i Kärrdalen och åkte till familjen Gill på kalas. Deras flickor Amanda och Emilia fyllde 2 resp. 5 år. Det var väldigt skönt att få komma till ett välordnat hem och bli bjuden på en massa gott, underbar smörgåstårta och fina efterrättstårtor. Mums! Noomi och de andra barnen fick fiska fiskdamm, det tyckte hon såklart var jättespännande!

Jo just det, vi firade ju pappa Michael på farsdag igår också. Noomi körde högtidligt in paketet på badrumsvagnen. Han fick en fleesejacka i present av Humlis, lagom till vi ska bli Umebor.

Bebisgos med ny kusin!

Det är ju lite mycket nu med flytten och allt. En ordentlig underdrift kan man säga! Men kartonghögarna växer och om en vecka får vi nycklarna till Drömhuset. Overkligt.

Förra helgen fick jag och Noomi dock ett välförtjänt avbrott från packandet. Vi åkte upp till Kramfors och hade en jättemysig helg med nästan hela klanen. Hedergäst var förstås nyfödda lilla kusin Hilding!
Eftersom vi bara skulle åka upp över en helg tog vi flyget till Sundsvall. Humlis somnade i min famn på första flyget och vaknade till på Bromma flygplats. "Var är min Norrfar" undrade hon sömndrucket? Hon hade inte riktigt förstått att det var två flyg... men sen fick hon äntligen träffa sin stora faborit Norrfar som hämtade oss på Midlanda. Hemma på Babels väntade mormor med gott kvällsfika, Björn, Emma, Ambjörn, Hilding och Ozzy förstås.

Vi har bebisgosat mycket i helgen. Är man 9 dagar gammal så får man stå ut med att tant Ida måste få intensivgosa. Noomi var också jätteintresserad
Hon fick prova att hålla honom, det hade hon nämligen sett fram emot. Humlan satt rak som en fura och såg mycket stolt ut!
Att springa och hämta nappen (som Hilding visade föga intresse för, såg hon också som sin främsta uppgift). Ja, Noomi tog sig verkligen an sin lilla kusin. När vi hade hälsat på hos gammelfarmor och inte gick därifrån tillsammans  (Familjen Forslund stannade en stund till), blev hon väldigt olycklig. "Men Hilding då"?
De blir nog ett radarpar de där två!

Vi har minifirat två födelsedagar och en farsdag i för- och efterskott också. Det är roligt med paket. Fick så otroligt fina ljuslyktor från Skultuna av Forslunds i 30-årspresent. Lyx alltså! De blir toppen till huset.
Eftersom det var allhelgona åkte mamma och jag en turné på kyrkogårdarna och tände ljus. Mormor och morfar i Skog fick ett fint mosshjärta på sin grav också.

På söndagen gjorde vi en utflykt till Gissjö, andades lite skogsluft och fikade bamsechoklad, Noomis nya favorit! Sen kom eftermiddagen och det blev dags för oss att åka till flygplatsen igen efter en härlig helg. Avskedet var så lätt då vi visste att det bara är 1,5 vecka tills vi ses igen!