Å, nu kommer den här delen av föräldraskapet som jag verkligen sett fram emot. När ens barn kommer hem med något hon pysslat alldeles (nästan åtminstone) själv.
Igår när jag hämtade Noomi i förskolelokalen som de är i varje torsdag, möttes jag av en lång rad av små påskkycklingar som prydde ett bord. Vindögda, tuffsiga små saker med fjädrarna på sne, sådär supercharmigt totalt assymetriskt men fullständigt perfekt. Noomi hade gjort två kycklingar, en som satt på en pall och en som låg och vilade sig på rygg. Hon hade valt ögon till dom själv, målat och stått i och var jättestolt över sina mästerverk. Det var jag med, stolt som en tupp över det finaste påskpyntet vi kan tänka oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar