Noomi har blivit storflicka när vi var på Norrlandsvistelse. Vi kom nämligen hem med en tjej som kan gå upp och ned i trappor och branta släntar, som pratar mer än någonsin, orden fullkomligen sprutar ut. Hon säger både två- och treordsmeningar, kommenterar allt hon ser och allt vi gör. Hon har också lärt sig fler och fler namn på personer i vår närhet. Mamma och pappa säger Noomi mest hela tiden, mormor kallar hon för Wowo och morfar för Boa.
Springa, snurra och dansa tycker Noomi är roligt, hon busar gärna och ofta och tycker om att kittlas. Hon älskar att höra musik och nynnar gärna med i låtar, rörelserna till "imse vimse spindel" och "i ett hus vid skogens slut" kan hon som ett rinnande vatten.
Humlan är en väldigt lugn och eftertänksam liten människa, hon behöver ofta och regelbundet komma upp i famnen och tanka närhet och kärlek. Närhet ger hon även gärna sin kanin som hon kallar för Nine. Den följer med överallt och ligger självklart bredvid henne i sängen på natten, hennes andra hälft helt enkelt.
Några bilder på Noomi som jag tog nere på stranden i Bredviken en afton:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar