Vi har påbörjat ett nytt projekt den här veckan. Projekt få-Humlan-att-somna-själv.
Det gör så ont i mammahjärtat att se henne stå i spjälsängen, hårt kramandes sin kanin med tårarna sprutandes. Ungefär var femte minut så länge hon är vaken går vi in till henne och lägger henne ned och pratar lite. Kanske är det tidigt att ropa hej, men idag gick det nog liite bättre ändå. Efter 18 minuter hade Noomi somnat, på täcket, med fötterna på kudden och kaninen i famnen. Mammas älskling♡.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar