Idag har vi fått njuta av vår älsklingshumla med allt härligt som det innebär. Men det har också varit en sån dag då man stundtals tror att man ska få nervsammanbrott och vill lägga sig ned på backen bredvid vagnen (där Noomi vrålar intensivt) och gråta. Det blev fel redan imorse när vi åkte från Kramfors för att hinna passa en klipptid. Noomi hade precis somnat i vagnen men vaknade såklart när vi flyttade över henne till babyskyddet. Till en början satt hon och grejade med sina leksaker men strax innan svinåsen bröt eländet ut. 15 långa kilometer med illvrål, och inget kunde fånga hennes uppmärksamhet och bryta skrikandet. Det är ganska hög volym att sitta i kan jag meddela... Väl hemma flyttade vi över henne till vagnen. För hon var ju trött, gäspade och gnuggade ögonen mellan skriken. Jag promenerade iväg ut genom garaget och bort längs älven. Det tog 18 långa minuter innan hon tystnade och kom till ro. Stackars, älskade lilla Humlis med kinderna alldeles våta av tårar. Och stackars trötta mamman (sliten efter en jobbig natt) som höll på att få ett litet bryt. 40 minuter senare var det en mycket gladare liten Humla som satt med oss ute på balkongen och pratade glatt. Lina kom med veckans sushileverans och efter en välbehövlig lunch var även jag piggare.
På eftermiddagen tog Michael och Noomi en promenad och fick till ett tvåtimmars sovpass. Jag låg hemma och sov två underbara timmar jag med.
Efter den långa sovstunden åt Humlis en stor portion vegetarisk lasagne med dessert. Det är roligt att hon är så matfrisk.
Nu har vi haft kvällsmys alla tre och riktigt njutit av det finaste vi har. Vår älskade lilla Humlis♥. Gröt i stora lass och kvällsbok i soffan. Ligger nu i sängen och hör hennes lugna andetag bortifrån vaggan. Allt är fridfullt och allt skrik och jobbigt som varit känns avlägset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar