Fingerfärdiga Humlan

Noomi har blivit otroligt fingerfärdig senaste veckorna. Hon har ett klockrent pincettgrepp och undersöker saker och ting noggrant. Vissa saker tycker hon speciellt mycket om att känna på, exempelvis dragkedjeflärpen på tröjor, de långa bladen på palmen, lampskärmarna i vardagsrumsfönstret osv. Hon kan sträcka sig efter saker hon vill ha så det gäller att passa nu och flytta in allt som ligger på bordet.

Idag har Noomibus ätit både frukost,  lunch och middag, samt kvällsgröt. Lite amning innan första sovpasset och innan hon somnade för kvällen. Förutom att äta som en häst har hon också sovit som en liten stock. Över en timma varje pass, småhumlor sover onekligen gott med mat i magen.

Bytardagsfyndat!

Igår gick höstens happening av stapeln - bytardag på församlingsgården i Kramfors. Mamma och jag gick dit i god tid, 18 minuter innan insläpp närmare bestämt, men vi var inte först ändå. En rejäl kö gjorde att förväntningarna trissades upp och inte blev vi besvikna. Det var fint ordnat i storlekar och fanns enormt mycket, både kläder, leksaker och skor. Jag fyndade en hel kasse med jättefina kläder till Humlan och även en bondgård, ett briolok och en träxylofon. Allt till det facila priset på 280 kronor.
KG och Kerstin var på besök på Babels, vi fikade gofika, promenerade och hade en mycket trevlig dag tillsammans. Noomi provade hoppgungan som morfar satt upp och tyckte det var ganska kul.
Men den braiga lördagen var inte slut där. När vi kom hem till Sollefteå gick vi bort på middag hos våra vänner Tobias och Nina. En lång och trevlig kväll med goood god middag. Halv ett var vi hemma, tyvärr hindrade det inte Humlis från att vakna klockan fem i vanlig ordning....

Höstfärger och höstsmaker

Idag gjorde vi en fin höstutflykt till Österåsen där vi promenerade runt och njöt av frisk luft. Utsikten var som vanligt magnifik och höstfärgerna förtrollande. Humlis sov till en början men ville sen komma upp och se på allt det vackra hon med. Noggrann inspektion av ett gulprickit lönnlöv och naturligtvis även obligatorisk provsmakning hann hon med innan vi åkte hem.
Därefter blev det lite snabbröjning hemma för vid fyra fick vi middagsgäst. Michaels kollega (och blivande handledare i GBG) Cecilia kom på besök. Hon har en speciell plats i våra hjärtan, för hon var med under kejsarsnittet när Noomi föddes, och tog hand om henne just när hon kommit ut och behövde hjälp. Michael gjort en underbart god tjälknul av en alldeles nyligen fälld älgkalv. En mycket god höstmiddag med andra ord som avslutades med vår specialitet - creme brulée.

En liten tand!

Kanske har vi förklaringen till de täta uppvaknandena den senaste veckan - idag upptäckte nämligen Michael att Noomi har fått sin första tand. En liten rackare är på väg upp i nederkäken. Vilken grej ändå!
Mammas lilla tårtbit håller på att bli en stor flicka.
Humlan har tagit sitt fredagsbad nu på aftonen. Lika roligt som vanligt och lika mycket vatten på golvet som i baljan. Vi ska gå till badhuset någon dag här framöver, det tror jag att vår lilla badanka kommer att uppskatta!

Efter bad och gröt läste pappa godnattboken. Flera gånger.

Ett eget litet hus!

Mamma och jag gjorde en mycket lyckad runda på Erikshjälpen idag. Jag hittade fler barnböcker, bla. några tummenböcker. Men bäst av allt var ju ändå huset! Ett färglatt hus i trä med lyckor och lådor. Passar Humlis perfekt, hon har just upptäckt att man kan öppna skåp och lådor, och tycker att det är jättekul! Sen kan man också förvara leksaker i det, för tänk vad spännande om det ligger något bakom luckan man just fått upp!

Mamma-babygympa del 2

Det gick betydligt bättre på mamma-babygympan den här gången! Vi kom i god tid före alla andra så Noomi kunde vänja sig successivt vid de andra bebisarna. På ena sidan om oss låg en bebis som hette Christian och på den andra sidan en flicka som hette Märta. Det var lite lugnare stämning bland småttingarna den här gången så instruktören kunde till och med köra en extralåt. Humlis satt som ett ljus bredvid mig och tittade på allt som hände runtomkring varierat med att försöka äta upp ena hörnet av mattan hon satt på.
Passet var desto jobbigare för mig idag då jag kunde göra alla övningar utan avbrott. Heja heja!

Nästan 9 kilo

I måndags var vi på BVC. Strålande resultat i vanlig ordning och fiiina tillväxtkurvor.

Sju månader och två veckor gammal:

Längd: 69 centimeter (45 vid födseln)
Vikt: 8 800 gram (2 640 g vid födseln)
Huvudomfång: 42,6 centimeter (32,8 vid födseln)

Några bilder från promenaden igår. Som tur var tog jag på Humlan en fleeceoverall för termometern vid eon visade bara 2 plusgrader. Burrr. Tyvärr var jag sämre klädd själv, ett par vantar hade ju varit skönt om man säger så, så det blev bara en kortare runda.

Dessa strumpor alltså...

Igår träffade Noomi en liten flicka som heter Ruth. Hon är en månad yngre och barn till ett par som jobbar med Michael på operation. Bebbarna satt mitt emot varandra på bordet och interagerade. Ruth drog raskt av Noomi strumporna och började äta på dom. Noomi var mer försiktig och iakttagande. Petade lite försiktigt på Ruths blå strumpor. Återigen blev hon lite ledsen och rädd när Ruth lät.  Men - övning ger färdighet. På torsdag ska vi på gympa igen.

Mammarekonditionering

Kors i taket,  nu har Humlis sovit i två timmar. Tänkte därför passa på att berätta om min härliga kväll igår. Jag och min BB-kompis Lina, född två dagar tidigare än mig, firade våra födelsedagar med att besöka Hallstabergets spa.
En helkväll med middag och frukttallrik som åts i tjocka, gosiga badrockar med utsikt över hela Sollefteå. Vi badade bubbelpool, bastade olika sorters bastu och simmade. En toppenkväll och som kronan på verket var vi i princip ensamma där. När jag kom hem med andan i halsen klockan kvart över åtta visade det sig att Noomi redan sov. Pappa och Nompan grejade läggningen själva! Så det var bara att placera sig i tv-soffan. Skön och välbehövlig kväll för mig.

Vakna mamma!

GAGGGGAAAAADAAAAADDDDA låter det jättehögt och uppfordrande. Det betyder troligen att Humlis tycker att vi ska kliva upp och börja dagen.

Födelsedag

Idag fyller jag år, 28 närmare bestämt. Vi hade en trevlig middag för familjen hemma hos oss igår. Både Emma och Björn med respektive hade kommit från Umeå så vi var ett rejält gäng. Jag hade fixat en liten bloppis också, dvs loppis för bloggare. Det var roligt, gästerna fick fynda allt från kläder till möbler mellan bubblet och förrätten.
Idag har vi firat med kakkalas hemma på Babels för den äldre generationen. Jag bakade en Budapestrulle som blev ganska snygg och väldigt god.
Nu blir det tiiidigt sänggående. Jag är trött som en jagvetintevad. Noomi har som sagt sovit dåligt några nätter och tillslut blir man rätt sliten själv. En powernap på 1,5 timme innan middagen var nog min bästa present idag!

Blev tyvärr dåligt med fotograferande i helgen men en bild från igår när vi gick en sväng på stan. Humlis i sin tjusiga höstkappa.

Förmiddagsfika och fingertoppskänsla

Med snyggaste pincettgreppet äter Humlis bitar av smörgåsrån. Likt en goldenretriver som fått nys på Frolic för att citera hennes far.
Noomi ville kliva upp jättetidigt imorse, trots att det nästan är min födelsedag idag och Michael var uppe halva natten och jobbade. Det är hårt ibland att vara småbarnsförälder. Tur att man kan inta horisontalläge på lekmattan medan Humlan grejer på med sina saker.
Nu laddar vi för födelsedagsmiddag ikväll - kalasbyxorna är redan på!

Kan själv ta av strumpan...

Så fort tillfälle ges tar Humlis av sig strumporna. Kan det vara ett morsarv tro, jag är ju nämligen själv (ö)känd för att droppa strumpor lite här och var....

I hårdträning

Idag har vi aktiverat oss så som man ska göra när man är mammaledig. Vi gick på ett pass mamma-babygympa, 12 mammor och bebisar i olika storlekar och åldrar. Jag trodde att det skulle vara mer att man tränade med sin bebis som vikt, men det var snarare ett vanligt corepass, och bebisen fick ligga eller sitta bredvid. Vi träffade en mamma som låg på bb samtidigt som oss. Hon var där med sin Novalie som var väldigt pratglad, hon lät precis som Humlis kan göra. Men efter några höga glädjetjut från lilla Novalie blev Noomi rädd och ledsen,  darrade med sin lilla underläpp och såg hemskt olycklig ut. Detta upprepades sen genom hela passet, när någon bebis lät för högt blev Noomi jätteledsen. Konstigt eftersom hon kan låta precis likadant själv. Vi måste helt enkelt träna på att träffa andra småttingar!  Tur att vi hinner gå ytterligare fyra gånger innan vi flyttar.
Passet var en halvtimme långt men redan efter 20 minuter började missnöjesljud höras bland de yngre deltagarna. Slutet gott i alla fall och magen fick sig ett träningspass.
Väl hemma igen däckade Nompan i vaggan och sov i över två timmar. 
När hon vaknade åt hon en banan och fyllde på vätskeförrådet - gäller att sköta kosthållningen när man tränar som vi gör. Vi har dessutom tränat lite gång i köket. Mormor provade igår att hålla Noomi i händerna och gå med henne, men hon stod bara och tittade oförstående på sina fötter. Så nu får vi börja träna!

Lilla snigel akta dig...

Regnet bara öser ner. Det är liksom inget stopp på det... Vi åkte till Kramfors idag, jag och Humlan. Vi brukar passa på när Michael jobbar dygnsjour. Men som sagt, riktigt tröttväder är det ute. Pappa och jag tog oss till slut ut på en promenad med Noomi sovandes i vagnen.
Hon har också fått leka mycket idag, med både morfar och mormor, som också administrerade kvällsrutinen. Gröt, gos och ren pyjamas. Under tiden trotsade pappa och jag vädret och sprang en runda. Nu hänger allt på tork, skor, jackor och regnskyddet till vagnen.

Noomi och mormor har gjort en myspöl på tjocka mattan där det är skönt att sitta (och ligga). Morbrors snigel är en favorit. De röda hjulen är både fina att se på, spännande att känna på och sköna att bita i. Sen har snigel också två mjuka antenner att gnaga på.

 

Lunchpromenad mellan två skyfall

Det har regnat helt otroligt mycket idag. En bra dag för hemmafix med andra ord. Jag har gjort tropisk fruktpuré till Humlans gröt. Mixade banan, mango, äppel- och apelsinjuice. Allt ekologiskt naturligtvis - inga gifter till min Humla inte.
Efter lunch blev det uppehåll i regnandet och vi gick ut med vagnen på sovpromenad. Noomi sov en timme men vaknade när vi var en bit hemifrån. Himla tur att babybjörnselen var med!

När jag släpar vagnen upp och nedför trappan sitter Humlis i Bumbon och väntar.

Ständigt i rörelse

Noomi sparkar med sina ben nästan hela tiden. Hon sparkade konstant när hon bodde i magen också, så det kanske inte är så förvånande. När inte benen är i rörelse viftar Humlis på armarna, hon brukar slå dom synkront i magen på sig själv. Man kan nog dra slutsatsen att hon förstått värdet av vardagsmotion!

Vi har radion på här i köket och lyssnar på kropp och själ i P1. Det handlar om kemikalier i boendemiljön. Ftalater, flammskyddsmedel och annat otrevligt som ofta finns i plast... Dags att undersöka grejerna i leklådan och tvätta upp tygleksakerna!

Morgonpigg så in i norden....

Jag får helt enkelt börja gå och lägga mig klockan 8 jag med.... Humlis sover jättebra på natten, som en stock mellan 20 och 04.20 inatt. Dock börjar hon piggna till där runt fem och vill bli aktiverad, lekt med, helst stiga upp. Att ligga mellan mamma och pappa och bara dra sig en stund finns inte på tapeten (tyvärr). Den här veckan har hon fått gå upp med pappa och hålla honom sällskap vid frukostbordet. Idag borstade de tänderna/tandköttet ihop också!

I lunchrestaurangen

Dagens rätt: 3 kuber torskgryta och en pipmugg vatten.

...nu funderar Nompan på om hon ska beställa in en smarrig fruktpuré till dessert.

Söndag hos mormor och morfar

Idag har vi hälsat på mormor och morfar och fått god middag. Mormor fixade en lekmatta på matrumsgolvet med massa mysiga kuddar som sidoskydd där Humlis satt och tronade. Hon åkte också lite dockvagn, läste "Max nalle" fyra gånger och sov ett långpass utanför köksfönstret. När hon vaknade hade morfar kommit hem och då sken hon verkligen upp. Satt i knät länge och tittade med jämna mellanrum upp för att se att han var kvar.
Väl hemma blev det de vanliga (men mysiga!) kvällsrutinerna för Noomi. Kvällsskötning, pyjamas och gröt - glufs glufs så var allt uppätet. Sen somnade hon SJÄLV i vaggan och inte som de flesta gånger, vid bröstet. Hon ammade och sen bäddade jag ned henne i vaggan med sovkaninen, sa godnatt, släckte lampan och gick ut. Inga protester utan hon somnade helt utan skrik.