Det är häftigt hur samspelt man kan bli med sitt barn. Så klart att det tar ett tag att lära sig att känna igen tecknen, se mönster och snappa upp rutiner men till slut är man som en egen liten enhet med sin humla. Jag brukar ofta vakna på natten någon minut innan Noomi börjar låta, som att jag känner på mig att hon strax behöver mig... Jag kan numera lätt skilja olika skrik åt, hungrig, less eller trött. Jag har lärt mig att Noomi behöver sitta en lång stund i knät och mysa efter sovstunden för att vakna till i lugn och ro.
Vi har fått väldigt bra och regelbundna rutiner på sistone. Kort förmiddagslur, lunch, på eftermiddagen ett längre sovpass och ev ytterligare ett kortare. En liten portion gröt till kvällsmat och massa lek, mys och kärlek däremellan.
Min älskade älskade lilla Humlis, mammas lilla tårtbit, du är som en del av mig♥.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar