Glad i hågen packade jag ned humlis i vagnen och stegade iväg över bron till Frösön. Fick storhetsvansinne i det fina vädret och fick för mig att jag skulle promenera Frösön runt. Noomi sov som vanligt i vagnen till att börja med och jag höll god takt. Bara uppförsbacke första kilometerna....så börjar humlan plötsligt att vråla argt där nere från vagnen. Ökar takten ytterligare och gungar med handtaget. Ingen förbättring av läget, tvärtom, hon gallskriker hysteriskt! Å där går jag i blåsten utan en enda bänk i sikte. Tittar lystert på en trädgårdsmöbel inne på en gård då det plötsligt dyker upp en busskur, med bänk! Lyckan total. Plockar upp en svettig och ledsen liten humlis och börjar amma. Tystnad. Fin utsikt över storsjön och fjäll. Efter en lång stunds amning lägger jag ned henne igen och börjar gå. Illvrål igen. Illvrål nästan hela vägen hem. Svettig mamma. Arg humla. Dagens prövning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar