Helt fantastiskt ändå att den stannar på vår gård. Det var jag och min syster inte bortskämda med som barn, då fick man jaga den runt hela Kramfors.
Hursomhelst, mitt i laxburgertillverkningen hörde vi den välbekanta melodin, det behövdes inte mer än en blick så var Michael halvvägs ute genom dörren. Nöjd kom han tillbaka med en låda glass och en angrybird-kepa som han fick på köpet.
Alla fick prova kepan. Nu ska vi äta GLASS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar