Att bli stor över en helg - kontraster

I helgen har det hänt grejer med vår Humla! Hon har den senaste tiden blivit så stor. Pratar och sjunger, ny frisyr, klädmedveten och mycket dramatik i känslorna. En stor dos egen vilja och egna initiativ. En liten Noomi som helt plötsligt känns så stor. Nästan så jag får lite mammasorg för att det känns så definitivt. Hon kommer ju inte att bli bebisliten på det sättet igen. När hon sträckte ut sig i spjälsängen häromdagen var det bara några cm kvar på längden. 

Så i helgen gjorde vi plötsligt slag i saken och åkte till IKEA för att köpa en stödbräda till stora sängen i Noomis rum. Vi pratade mycket om det när vi var där, försökte peppa och förbereda henne på det här med att sova i sitt eget rum, och Humlan var helt med på noterna. Hjälpte pappa att montera stödbrädan och bädda i "min nya säng" som hon sa.

Ville såklart genast provligga under täcket och låg sen en bra stund där och så belåten ut.

Inte nog med det här med sängen. Parallellt med sängprojektet har vi också småbörjat med lite potträning. I lördags gick vi till Lindex och vi köpte småtrosor som Noomi valde själv. Hemma sen provade hon igenom alla 10 paren och var sååå stolt. Hon kände sig väldigt stor tror jag. Pottan står på plats ute i vardagsrummet och nu är det blöja av och trosor på som gäller när vi är hemma. Mycket påminnelser blir det om att säga till när hon är kissis osv... och flera gånger har Humlan sagt till. Men då gäller det att vara snabb, för ungefär två sekunder senare kommer floden. Därav pottans centrala placering i lägenheten. 

Men det är nog kämpigt att bli så stor över en helg. För helt plötsligt hittade Noomi en gammal napp i utdragslådan under ugnen. "Min nappis" utbrast hon lyckligt, barnet som slutade med napp vid 3 veckors ålder. Sen gick hon runt med napp och var sitt alterego Bebis en stund.

Nu undrar ni kanske hur natten gick?

Hur bra som helst! Nytt rum och nya vanor tänkte vi. En lång period har vi nattat Noomi genom att ligga bredvid henne i dubbelsängen, men igår föreslog jag att hon skulle prova att ligga själv i sängen. Efter att ha provat några varianter (hon var lite uppspelt över det här med ny säng), slutade det med att Michael fick sitta på en stol i dörröppningen. Humlan somnade på 10 minuter när hon väl kommit till ro.

För att hon inte skulle vakna under natten och känna sig ensam, sov jag på en madrass på golvet nedanför (och kanske lite för att mamman skulle få vänja sig vid tanken på att inte ha Noomi i samma rum...). Det enda som hände var att hon vaknade för att hon slog munnen i stödbrädan. Annars sov hon hela natten och vaknade först när jag klev upp. Jag tror faktiskt att hon kommer att sova bättre i den stora sängen! Lite polstring runt stödbrädan bara så kommer det att bli toppen.

Förändringarnas tid helt klart! Se så mysigt Noomi har det i sin "nya" säng. 

Finfin helg med semesterfeeling

I helgen har vi haft besök av goda vännerna Jessica och Lars. Jessica och jag känner varandra sen gymnasiet, och även om vi inte längre ses så ofta, håller vi regelbundet kontakt. De har gjort en liten Sverigeturné och i fredags nådde de Göteborg som visade upp sig från sin bästa sida med sol och värme.

På fredagen hann vi ta en promenad här längs älven och ta en fika på konditori Snövit, favvohaket.
Till middag gjorde vi en smarrig grillbuffé och äntligen tillät vädret ett glas bubbel på balkongen innan!

På lördagen tog vi en båttur på älven in till stan för att sen gå till trädgårdsföreningen. Alla hundratals rosensorter blommar nu och det var otroligt praktfullt, en lång stund strosade vi runt och tittade och doftade. Vi åt lunch på rosencaféet intill den stora rosenlunden. Noomi avslutade sin lunch med en kula glass, tur som jag hade var hon generös med att bjuda mig på flera skedar.

Även på lördagkvällen var det skönt på balkongen och vi satt där efter middagen och pratade till sent. Det är mysigt nu när det blir lite mörkt och man får tända lite ljus på balkongen.

Man kan säga att helgen har gått i sångens tecken, för oj vad det har sjungits. Humlis och Jessica har stått för den biten och sångboken har legat framme konstant. De är riktiga sångfåglar båda två:)

Bästa grannarna!!

Igår blev Noomi och jag utbjudna på middagspicknick. Våra fantastiska grannar Andreas och Katri hade ordnat en sån fin utflykt för oss. Tyvärr jobbade Michael, så han missade kalaset den stackaren...

Vi gick bort till Sörhallsberget här i Sannegårdshamnen, till en plats med bänkar och bord där man har perfekt koll över Danmarksfärjorna.
Där dukades det upp en helt otrolig middag! De hade med sin lilla elgrill och vi njöt av gott grillat kött och korv, majskolvar, matpaj, sallader och allehanda såser och tillbehör. Till det var det en stort sortiment av dryck och ja, lyxigt var ju bara förnamnet! Det finns liksom inget som går upp mot det att få bli bjuden på mat en vardagmiddag. Och som igår, i utflyktsform, ja då är livet på topp!

Till och med små portionsefterrätter hade de ordnat! Vi satt länge och åt och pratade. Trots en regnig start på dagen blev det en fin kväll. Andreas och Noomi blåste såpbubblor och Humlan fick även tillfälle att dansa en stund till musiken från den portabla högtalaren.

En jättemysig kväll var det och ett välbehövligt avbrott i ekorrhjulet.

Salta bad på Vrångö

Igår fångade jag och Noomi det sista av den beryktade värmeböljan som Sverige har fått njuta av några dagar. Vi packade ryggsäcken med lunch och fyllde vagnen med picknickfilt och badkläder. Det blev en favorit i repris på förra årets badutflykt till Vrångö.
Precis som väntat var det fler som kommit på samma idé att åka ut till skärgården, men vi hade tur och lyckades få plats på både den spårvagn och färja vi siktat in oss på.

Väl ute på Vrångö promenerade vi till den barnvänliga badviken och slog läger. Humlan invigde årets nya badoutfit i form av uv-dräkt från POP med långa ärmar och ben. Solhatten fick sitta på hela dagen för solen stekte verkligen större delen av dagen.
Kanske känner Noomi av sitt ostkustska påbrå, för det här med att det är så mycket liv under havsytan är vi ju inte riktigt bekanta med. Det är tång, krabbor, maneter i olika färger, platta fiskar och massa snäckor. Först ville Noomi inte ens stå själv i sanden, det låg en del tång där nämligen. Men när jag hade övertalat henne om att den inte stacks kunde hon till slut ta steget och få känna sanden mellan tårna.

Humlan roade sig kungligt hela dagen. Vi grävde i sanden, byggde sandslott, och Noomi tog sig an en manet som låg i vattenbrynet. Labolina hette den tydligen och hon vattnade på den med sin lilla vattenkanna. Humlis var som alltid väldigt social och interagerade med några andra flickor där på stranden.
Självklart blev det även bad, det var  uppskattningsvis ca 19 grader i vattnet, så helt ok skönt.
Det första som hände när vi kom ned i vattnet var att vi såg en krabba. Sen vågade Noomi inte stå själv på botten längre utan klamrade sig fast i min famn. Till slut kunde hon tänka sig att sitta i mitt knä på botten, så lite badat blev det ändå.

Halv 5 var vi hemma igen, en riktig heldag blev det. På båten på väg hem hittade Noomi en kompis, en lite pojke från Tyskland i 2-årsåldern. Tydligen var det här med språket inget hinder, för oj var roligt de hade. När det hade härjat runt en bra stund fick Noomi sitta med hans familj och titta i en tysk pekbok.

Botaniska och balkonghäng

Idag har jag och Humlis haft en dag på tu man hand då Michael har jobbat. Kändes som en flashback till förra sommaren då jag var föräldraledig och vi gjorde mycket utflykter jag och Noomi.

Vi packade en liten picknick och tog cykeln (vilken grej alltså!!) till Botaniska. Älvsnabben över till Rosenlund och sen swish upp för Linnégatan bara.
Noomi ville titta på fiskarna först, så det gjorde vi. Det finns en stor damm där med japanska kojfiskar, rätt stora, som är väldigt nyfikna och tama. Så där blev vi en stund. Så småningom promenerade vi upp till de stora grönområdena och slog läger inte allt för långt ifrån lekplatsen som Humlan gillar. Där finns det träskulpturer iform av urtidsdjur och Noomi kom på att hon kunde borsta tänderna på det krokodilliknande djuret. "Jag borstar noga", sa hon. Citat från tandborstningen hemma.

På tal om citat så fällde Noomi en otroligt dråplig kommentar när vi cyklade idag. Hon kom in på det här med vad som skulle hända om man blev påkörd av en bil...
- "Då dör man och slår huvudet. Då får man köpa ett nytt huvud. Ett (hello) kittyhuvud."

Vi stannade i Botaniska fram till kl 13 ungefär, och dessförinnan hann vi mumsa i oss det goda fikat. Kalla pannkakor med socker är inte fy skam!

När vi kom hem tog vi siesta på balkongen där det ofta fläktar skönt. Vi läste böcker, sjöng ur Krakel spektakel-boken, spelade memory och åt torskrygg till middag. Vid 17-tiden vågade vi oss ut igen och gick ned till parken här utanför huset. Noomi lekte med sin kompis och granne Matteo och vi fick även gosa lite med hans lillasyster som är 6 månader gammal. I nästan två timmar var vi ute och när vi kom in igen blev det raka spåret in i duschen för Humlan. Nu ligger hon här bredvid mig och snusar, väldoftande och o-sandig:)

Photoshoot på stranden

Igår var ju en riktig sommardag, hade verkligen varit härligt att få varit helt ledig... men det är trots allt några timmar efter jobbet också. Efter middagen packade vi ned picknickfilten, bullar och saft och gick till den lilla stranden som finns i Sannegårdshamnen. Eller, Michael promenerade, jag och Noomi cyklade. Vi tog en extra runda kring Lindholmen först för att det skulle bli en stund på cykeln. Humlis älskar verkligen att sitta bak på cykeln, vi har så mysigt och kan småprata under tiden.

Systemkameran fick följa med på utflykten, vi använder den allt för sällan nuförtiden, men det får det bli ändring på!

Så här ser det ut om från stranden om man tittar ut från Sannegårdshamnen och Älvsborgsbron till.

 

Danmarksfärjan på väg mot Göteborg.

Och inåt här är Sannegårdshamnen.

Vår lilla Humla var på gott humör. Det finns mycket roligt att göra vid vattnet. Kasta stenar, fiska med ett vasstrå, bli tvångskramad av mamma och pappa... Ja, här kommer ett axplock av bilderna.

Sista dagen hos dagmamman idag

Vet inte om jag skrivit det tidigare, men för en tid sen fick vi veta att Noomis dagmamma skulle flytta och inte jobba kvar som dagbarnvårdare. Ett jättetråkigt besked naturligtvis då Humlan har trivts väldigt bra där. Som tur var löste det sig med en plats på den förskola vi bor väldigt nära och som har gott rykte.
I början av augusti ska Noomi börja på Sagoskeppet, den ligger i ett lugnt och mysigt område intill kolonilotterna på gamla Lindholmen. Själva lokalerna är ursprungligen tillfälliga baracker för 20 år sen och ser väl inte mycket ut för världen, men det var fint inuti och vi fick en positiv känsla när vi hälsade på för några veckor sen. De arbetar mycket med drama berättade pedagogen på mötet jag var på, och jag fick känslan av att det är ett välordnat och uppstyrt ställe.
Naturligtvis kommer både Noomi och vi att sakna Jossan och Lakhima och även detas familjer, det blir så väldigt personligt hos dagmamma. Men fördelarna med förskolan är att vi slipper hämta och lämna med bil, Humlis och jag kan cykla dit på ett par minuter, och spar en hel del tid på det. Noomi får fler kompisar att leka med och hon känns stor nog att fixa det här med en större barngrupp.
Vi tror att Liten kommer att trivas bra, det kommer att vara en inskolning på tre dagar och det kommer nog att gå fint. Noomi är väldigt trygg och van att vara ifrån oss på dagarna.

Så ett litet semesterprojekt får bli att märka alla hennes kläder inför förskolestarten, tydligen måste det vara namn på allt, t.om. strumporna....

En fin bild på Humlis som Michael tog häromdagen. Lilla hjärtat, vad vi älskar dig!!