Långhelg i Kramfors

Godmorgon från Kramfors!

Nu är vi i Kramfors hos mormor och morfar igen, jag och barnen. Vi tog tåget igår och möttes av morfar på stationen. Mormor väntade hemma med våfflor, det har blivit en mysig tradition att vi äter våfflor när vi kommer på kvällen.
Det är inte mer än ett par dagar sedan vi åkte härifrån, i söndags närmare bestämt, men nu var det alltså dags igen. Ett tag var det ju så otroligt glest mellan Kramforsbesöken, hela två månader (!), så det fanns helt klart ett uppdämt behov.
Dessutom är jag föräldraledig på fredag, vilket jag annars inte är, så en riktig långhelg har vi framför oss och då är det mysigt att passa på att vara här några dagar.
Idag har jag följt med en av våra nära på ett läkarbesök på vårdcentralen. Barnen fick vara hos mormor på biblioteket under tiden. Bästa mormorjobbet helt klart! De hängde mestadels på barnavdelningen. Mamma hade ett möte samtidigt, men Noomi satt i en soffa och tittade i en bok i 40 minuter, helnöjd. Lillebror satt hos mormor en stund och sen botaniserade han bland bebisböckerna, Ruben är väldigt förtjust i böcker förstår ni, så det här var helt klart ett ställe i hans smak.
De hann vara med på 10-fikat i personalrummet också. Fast Noomi tyckte att det var för pratigt och skrattigt där, så hon åt sin kaka på mormors arbetsrum istället. Ruben festade på sin banan och sen tittade han lystert på mormors banan också. Ruben älskar bananer!

Efter lunch gick vi till Åsa och fikade, jag och barnen. Frossade i Åsabullar, drack te och hade det mysigt. Noomi och Åsa läste tre böcker och jag jagade Ruben som var på röjarhumör. Allt porslin höll förutom en stackars påsktupp som tappade huvudet precis när vi skulle gå. Ruben har en otrolig räckvidd verkligen, och snabb som en iller är han dessutom.
Vi har varit ute på tussilagospaning idag också. Noomi plockade en liten bukett som i en äggkopp nu pryder köksbordet.

Noomi har testat på livet som bergsget...

Sen har vi ätit god hemmapizza till middag, pappa och jag har varit ute och sprungit (en riktig katastrofrunda för min del) och även hunnit med en liten myskväll i tv-soffan med nybakat bröd och fruktsallad.

Sista gången på barnforskningen

Nu är Rubens år som forskningsbebis över. Ja, han kommer att vara med i studien ända till han fyller 6 år, men fram tills dess ska vi inte på fler besök.
I onsdags var vi då där på besök, jag och barnen. Noomi var väldigt uppstoferad, i ny klänning, strumpbyxor och kappa, dagen till ära. Hon hade till och med lackskorna med sig i en påse under vagnen.

På barnforskningen finns det ett väntrum fyllt till bredden med spännande leksaker och ett bord med en tågbana på. Båda barnen tycker att det är jätteroligt att vara där. Ruben blev dock inte fullt lika glad när vi skulle gå in i undersökningsrummet, trots att det kryllar av underhållning även där. Nej, det var helt enkelt inte Rubens dag och han var ledsen mest hela tiden stackarn.

Det visade sig att den här känslan av att Ruben är så himla tung att bära inte bara var inbillning. 11.8 kg väger vår lille bastanta kille. Michael tyckte först att det stod 17,någonting, på vågen, men tack och lov såg han fel.
Så nästan 12 kg fördelat på 74 centimeter.

När alla moment på forskningen var avklarade och vi gick tillbaka mot bilen, såg Noomi ankdammen utanför sjukhuset och ville gärna gå och titta.

Ruben var rätt tagen efter besöket och somnade i bilen nästan direkt, lillgubben.

Påskhelgen och mera kalas!

På skärtorsdagskvällen, självaste ettårsdagen, åkte vi till mormor och morfar. Men först blev vi bjudna på middag hos kompisar i Norrmjöle. Det är Noomis dagiskompis Felix som bor där med sin familj.
Barnen somnade gott i bilen innan vi ens hunnit ut på e4an och när Noomi slog upp ögonen i backen upp till Babelsberg sa hon; "jag tror jag somnade till en stund"
Hos mormor och morfar väntade kvällsfika med nybakat morotsbröd, ett mysigt avslut på födelsedagen och en fin början på påsken.

Långfredag kom och det var dags för kalas igen. Vi bakade bullar, dekorerade tårta (prick likadan som på kalas nr 1, ett vinnande koncept helt enkelt) och dukade fint med Ostindia-servisen och serpentiner. Gammelfarmor, Åsa och Forslunds kom och firade med oss. Ruben fick så otroligt fina presenter; en massa fina kläder, läragåskor och en egen rutchkana (precis som kusin Hilding har). Fast Noomi och Ruben fick rutschkanan tillsammans från mormor och morfar bestämde vi. De blev nämligen lite kämpigt det här med att någon annan fyllde år, mycket starka känslor milt uttryckt.
Även gammelfarmor blev uppvaktad med paket, hon fyller år dagen före Ruben. 82 år skiljer det mellan dem.

Stilig kille i födelsedagsskjortan.

Nya kläder och små Kavatskor fanns i paketen.

Ännu en av Rubens nya outfit;

Långfredagen fortsatte sen med promenad och påsklamm till middag.

På påslafton vaknade vi före tuppen, ja först efter en stund fick han ut sina påskägg. Noomi hade tur och hittade sitt väldigt snabbt! En massa roliga små saker fanns där i, en fin muminmugg bland annat. Småpojkarna var lite för små för att leta ägg, men tyckte ändå att det var himla festligt hela grejen.
Ruben ser ju onekligen nöjd ut får man säga.

En fantastiskt fin påskfrukost år vi tillsammans på lördagen, där fanns nybakat bröd, jordgubbar och allt man kunde önska sig. Äggen var vackrare än någonsin tack vare äggvästar som mamma hade köpt. Vilken grej alltså!

Efter frukost åkte pappa och Ambjörn till Gissjö för att jobba några timmar och vi andra gjorde oss klara för vårt dagsverke; loppisrunda. Vi hann med både PMU och Erikshjälpen. Obligatoriskt wienerbrödsfika på Pingis  (som vi kallar Pmu) men även en del fynd.

Till middag på lördagen åt vi påskbuffé, otroligt fint och gott alltsammans. Sen vinkade vi av pappa Michael som åkte hem till Umeå för att jobba.
Jag och barnen passade på att stanna ända till måndag när jag ändå var långledig. Sköna och mysiga dagar med familjen, promenader, god mat och planering inför vår gemensamma resa till Kreta i maj.

På måndag eftermiddag tog vi tåget hem. Mormor och morfar följde med till stationen och vinkade hej då.

Att fylla ett år och ta de första stegen

Hipp hipp hurra för vår älskade lilla gosgubbe idag!

Ett år gammal.... det känns så stort! Och det händer så otroligt mycket under det första året i barnets liv. Från att vara superspädis och knappt kunna lyfta huvudet, till att kunna röra sig, förflytta sig själv dit man vill, förstå en massa och även kunna uttrycka sig med början till ett riktigt språk.

Ruben har bara den sista veckan bubblat upp med flera nya ord och nu kan han säga:

# titta

# mamma

# bappa (pappa)

# ampa (lampa)

# tittut

# häjhäj (hejhej)

# e de (vad är det, pekar samtidigt med sitt tjocka lilla finger)

# boo (bok)

# anka

# buuuu (mu)

# väjing (välling)

Ruben har de sista veckorna stått alltmer stadigt utan stöd, och idag tog han SINA FÖRSTA STEG! Två stycken. Vi såg nog lika förvånade ut både han och jag. Perfekt dag att ta sina första steg, det kommer vi alltid att minnas!

Ruben är för det mesta väldigt nöjd och kan sitta och leka för sig själv rätt länge. Han tycker mycket om att promenera med läragåvagnen, men han är inte så bra på att svänga. Ofta sätter han sig i vagnen också, och har han riktig tur så kan han bli skjutsad en sväng av storasyster.

Ruben tycker om att titta i böcker, det är inte alltid han har tålamod att läsa så många sidor, men vid nattningen på kvällen går det bättre. Då läser vi tre böcker för honom. Liten liten snälling är nog favoriten och då framförallt sidan: "åka åka bussen, pussa pussa pussen".
Ruben gör sig redo flera uppslag innan med sin vidöppna, dreggliga pussmun, och brukar hinna utdela ett par stycken innan boken är slut.

Ruben är som tidigare väldigt duktig på att äta. Han gillar det mesta i matväg, men frukt och grädde är nog det godaste. Välling är också en favorit. Gröna ärtor spottar han dock raskt ut....

Ruben har en så gullig grej för sig. Det har blivit en riktigt inpräntad betingning , att när vi säger bra, så klappar han händerna. Till exempel om man lyckas borsta hans tänder mer än ett par sekunder och utbrister "bra!", så måste Ruben direkt upp med händerna och applådera.

Nu är vi på plats hos mormor och morfar i Kramfors. Imorgon är det dags för kalas nummer två! 

Rubens 1-årskalas nr 1

Ikväll har vi haft ett litet kalas för Ruben som fyller ett år imorgon. Noomi tog tillfället i akt att ta på sig finaste kalasklänningen.

Ett alldeles lagom litet födelsedagsfika för en liten kille. Gudmor och gudfar, K-G och Kerstin. Och så vi förstås.

Ruben fick sin favorit till fika: frukttallrik med vispgrädde.

Vi stora, fyra år och uppåt, festade på gofika. Nybakad vaniljlängd, två olika sorters småkakor; marssnittar och chokladkyssar. Sen hade jag och Noomi bakat en frukttårta också, både vacker se på och väldigt frisk och god att äta.

Ruben fick jättefina presenter, en bok och en stilig skjorta med matchande kepa till. Ruben tycker att det är jätteroligt att ta av och på huvudbonader, så en keps var helt perfekt för honom.

Vi hade en jättetrevlig kväll. Det är verkligen mysigt med ett litet kalas, man hinner prata så mycket och sitta ned i lugn och ro på ett helt annat sätt.

Tänk att Rubenson blir ett år imorgon!! Vi minns den fina förlossningen som igår. Det var en väldigt speciell dag, och även dagen innan när vi var på inskrivning och gjorde alla förberedelser inför  kejsarsnittet. Vår lilla kille som blivit så stor och kan så mycket redan.

Det blev en hemmadag!

Känslan när man kliver in på förskolan med båda barnen och ser de fruktade orden på anslagstavlan i kapprummet; "Det går magsjuka".
Vi var ute igen på två röda! Det blev hemmamysdag för hela slanten.

Så här gosigt hade vi det imorse, två pyjamasbarn i Noomis säng.

Vi har stökat på här hemma hela dagen. Tvättat några maskiner, hängt upp och sorterat i tvättstugan - uppskattad aktivitet av Ruben. Svårt bara att lyckas peta in smutstvätten i  maskinen när han har hela sin överkropp inuti den...

Noomi har lekt mycket med sina små porslinshönor och tuppar, men också varit delaktig i tårttillverkning och slicka-skålen-uppdrag.

Efter lunch när det äntligen hade slutat snöa (!) lyckades jag övertala Noomi att gå ut en stund. Väl ute var hon jättenöjd, vi gick hela "Lilla rundan", den runt trollebron. Noomi cyklade förstås. Vissa extra stora vattenpölar sisådär 10 gånger om.

Ruben hade det skönt i vagnen, ombonat och gott i åkpåsen. Alltså, jag vill inte vara en sån där väderbesatt typ, men nu känner jag mig lite uppgiven på den uteblivna våren. Det är så in i norden kallt hela tiden och inte smälter det så mycket snö då inte.... Dessutom kommer det mer lite nu och då. Som ni ser på bilden så låg det snö i träden idag.
Jaja, frisk luft och glada barn är väl gott nog!

Efter cykelpromenaden gick vi in igen och fortsatte förberedelserna inför Rubens lilla kalas som vi hade ikväll. Men mer om det i ett eget inlägg!

Kusinen i stan - en lördag i Övik

Igår hade vi en efterlängtad heldag i Övik. Vi åkte efter frukost och plingade på dörren hos kusin Hilding redan halv elva. Noomi var heltaggad inför den här dagen, hennes högsta önskan är dock att bli lämnad hos Forslunds över natten, men igår körde vi en familjepryl av det, så barnvaktandet får bli en annan gång.

Vi började med stadigt lunchfika, korv med bröd, nybakad sockerkaka och ballerinakex till exempel är bra att ladda med inför en promenad på stan. Nu när vi bor på landet är det lite lyxigt att kunna promenera till affärerna, och Hilding och co bor bara ett par kvarter ovanför gågatan. Noomi följde med moster, morbror och kusin till den stora fina lekparken, det är också något vi (Noomi åtminstone) är lite svältfödda på, så det var väldigt uppskattat! Jag, Michael och Ruben tog en snabbkik i några butiker innan vi mötte upp de andra i parken. Jag hade eventuellt tänkt köpa något till mig själv i klädväg, men i vanlig ordning kom vi ut med barnkläder istället. En födelsedagspresent till en blivande ettåring inhandlades också.

När vi kom tillbaka till från stan var det lördagsfrid för hela slanten. Barnen lekte i Hildings lekrum och hade så roligt. Det är ju alltid väldigt spännande att leka med nya grejer som man inte har själv, och Hilding, han har till och med en rutchkana på sitt rum. Den tyckte Ruben var jätterolig och han kikade av skratt när vi hjälpte honom att åka.

Hilding demonstrerade också sin motorsåg för lillkusinen. Ruben såg ytterst fundersam ut!

Sen vankades det middag, chiligryta med goda tillbehör. Mums filibabba! Ruben åt målmedvetet och såg ut att uppskatta måltiden.

Som vanligt när moster Emma är i farten blir det något extra. Igår blev det skattjakt som ledde till varsin påse "lördagsgodis" (sockerfria frukttassar för barn), Noomi tog täten och kände sig himla stor när hon fick veta att det var lördagsgodis! Det åts andaktsfullt  frukttassar under en lång stund innan leken kunde ta vid igen.

Vi fick också världens godaste efterrätt igår. En jättevacker Pavlova! Jag åt så jag var mätt till långt in på förmiddagen idag...

Ruben åt frukt och grädde med god aptit som ni ser. Ja, det blev en tur i badbalja efter det här...

Strax efter 19 körde vi hemåt, och det var ljust hela vägen! För övrigt var det en lite svettig hemresa, Ruben skrek nästan hela vägen. Till slut somnade han av utmattning. Inte så roligt...

Men i övrigt en supermysig lördag!!

Vi hade inte kommit ut på E4:an ens då Noomi sa att hon redan längtade efter Emma, Ambjörn och Hilding. 

Cykelpromenad kl 18:20

Alltså, vårljuset! Hurra verkligen. Idag efter middagen ville Noomi gå ut och cykla (såklart), så hon jag tog på oss och gick ut. Det är väl en mild överdrift att kalla det för en ljummen vårkväll, men solen sken åtminstone och det kändes skönt med bara fingervantar och tunn mössa.
Först ville Noomi gunga, jättehögt, i sin kompisgunga. Jag tittade till mina små odlingar i uterummet och vi förundrades över att det smält bort så mycket snö från vår gräsmatta.

Sen tog vi en sk. cykelpromenad. Noomi på cykel och jag gåendes, perfekt kombo! Noomi är riktigt ihärdig med cyklandet och kommer en bra bit. Det långa utförslutet ned mot folkhögskolan är favoriten, och har man cyklat så långt kan man ju lika gärna ta sig en kik på vattnet i bäcken också.
Sen började klockan bli sen och jag tyckte att vi skulle gå tillbaka hemåt. Det ville såklart inte Noomi. "Bara den vattenpölen också" osv. Men till slut rullade hon in med cykeln på gården och parkerade den på den lilla cykelparkeringen vid husväggen. Varm choklad och limpmacka till kvällsmat hägrade...

Ruben hade en hektisk förmiddag idag. Direkt efter att vi lämnat Noomi på förskolan åkte vi in till sjukhuset för att träffa en barnpsykolog. Ruben är ju som ni vet forskningsbebis, och nu var det dags för en utvecklingsbedömning. Han fick sitta i mitt knä vid ett bord mitt emot psykologen som testade honom på en massa olika sätt. Kognitivt, finmotoriskt och grovmotoriskt. Väldigt spännande att se de olika momenten. Ruben var intresserad och försökte så gott han kunde, men när det kom ätbara saker med i bilden, då såg han ytterst belåten ut kan jag lova. Det gick ut på att kolla pincettgreppet, små majsringar ströddes ut på bordet framför honom. Man ville också se om barnet kunde plocka ringarna och lägga dem i en burk... Pincettgreppet var perfekt om man säger så, men särskilt många ringar i burken blev det inte....(1 stycken).

Ruben var jätteduktig under hela testet, det tog ändå en timme. Men sen var han jättetrött och somnade som en stock i bilen på väg hem och sov sedan två timmar hemma ute i vagnen.

Dagens Rubin;