En aktiv söndag!

Våra små skatter, Humlan och Rubinen, är faktiskt ganska duktiga på att sova på morgonen. Halv åtta eller senare är en vanlig vaknatid för oss om ingen väckarklocka ringer tidigare. Idag fick vi dock göra morgon lite tidigare än vanligt... Ruben har haft lite besvärligt att vända sig i sängen sista nätterna, han blir liksom liggande på sin ena arm, och behöver då hjälp att hamna rätt och få snutten placerad som den ska osv. Så några gånger har jag fått studsa upp och assistera honom under natten, och när det hände 06.20 , så kände sig Ruben ganska färdigsoven. Han skyndade sig att väcka storasyster också och söndagen kunde börja!

Halv åtta vinkade vi till Michael som for till sjukhuset för en jobbdag, vid köksbordet fortsatte frukosten en stund till.

Morgontimmarna innehöll duplobyggande (rafsande)....

...och pärlhalsbandstillverkning.

Vi hann också facetima med mormor och morfar en stund innan det blev dags att gå ut i det fina vädret. Ruben, som låg nedbäddad i vagnen, somnade gott innan vi hunnit till postlådorna ens. Noomi fick bli dragen på skranan och vi satte kurs mot pulkabacken. Ett stopp vid korsningen blev det. Noomi upptäckte ett traktorspår i snön som såg ut som en våffla, det ville hon känna på. Sen hörde vi en hackspett som vi lyckades lokalisera högst upp i en asp i trädallén ned mot folkhögskolan.

Efter lunch packade vi oss iväg och körde in till stan, till Pilgatans bokcafé. Det var familjedag där idag med barnteater. Karin Larsson från Ögonblicksteatern spelade Vem är vad, en av Stina Wirséns vem-böcker som är så bra. Skådespelaren hade jättefina, handgjorda dockor som hon spelade med och figurerna var välbekanta för Noomi som gillar böckerna. Även Ruben tycktes uppskatta föreställningen, en låda grötpinnar att mumsa på under tiden bidrog kanske till hans lugn en del:)

Självklart fikade vi också! Är man på ett bokcafé så hör det ju liksom till. Jag åt en nybakad toscakaka som var fantastiskt god och Noomi valde en chokladskorpa. Vi köpte med oss vem-boken, som teatern handlade om, för dem hade vi inte sen tidigare.

Efter teater och fika blev det handling på Willys på Söderslätt med båda barnen i kundvagnen, ett väldigt smidigt sätt att sköta mataffärsbesök på, har jag kommit fram till. Sen åkte vi till Tegskyrkan för att vara med på karneval! Det var riktig fest i kyrkan idag. Först olika workshops där man kunde göra fina karnevalsdekorationer, marracas, huvudbonader, ansiktsmålning och ett bord med snacks och bål. Noomi och jag gjorde varsitt diadem med glitterbollar och tyll på, Ruben kröp runt på golvet och försökte äta nedfallna pärlor, så tillslut blev han förpassad till selen.

När alla gjort sig karnevalsfina och färgsprakande tågade vi in i kyrkan för en kort gudstjänst för barnen. Vi fick lära oss flera sånger med rörelser till och Noomi var så engagerad, hon trivdes verkligen!

Som grand finale sprutades det ut guldkonfetti över alla, otroligt festligt!

Ja vilken dag! Noomi slocknade i bilen på väg hem, inte så konstigt med tanke på allt vi har haft för oss idag...

NGUUUU

Nguu! Så säger Ruben ungefär hela tiden. De här andra orden han började säga för en tid sen, mamma, babba, titta, har han liksom gjort en paus ifrån. Nguu nguu nguu säger Ruben entusiastiskt och pekar ivrigt - oftast på lampan.

Ibland leker vi i Rubens fina rum. Här är han i full färd med att utforska boklådan.

Ruben tycker, precis som storasyster, mycket om att läsa böcker, men hans tålamod sträcker sig sällan mer än ett par sidor...

En annan ny grej för Ruben är att stapla grejer på varandra och att, som här, lägga klossar i en låda. Ruben är mycket intresserad av tvättmaskinen, och häromdagen hade han själv fyllt den med några klädesplaggoch lite annat...

Bultbrädan med tillhörande hammare fick Ruben i julklapp och den är en av hans stora favoritleksaker. Den gummiklädda hammaren är skön att gnaga på och rolig att banka med.

Ruben kryper snabbt och säkert överallt nu och ställer sig gärna upp. Ett tag trodde vi nästan att han skulle börja gå ganska snart också, men nu tror vi faktiskt att det dröjer. Ruben vill inte gå med läragåvagnen eller när man håller hans händer, utan sätter sig då direkt och kryper istället. 

Jag gissar att Ruben kommer att gå vid12 månader och två veckors ålder. Michael gissar på 12 månader jämnt. Vi får se när det blir! Dock är det ju rätt skönt när de små inte går, det blir ju då ännu mer passning än tidigare, så för min del får Ruben gärna ta det lugnt med den saken!

Goa glada Rubinen, världens mysigaste lillkille!

En dag i rörelse!

Noomi har fram tills igår tillhört den lilla ovanliga skaran barn som aldrig besökt ett lekland. Jag har instinktivt känt att det är en enda stor virushärd av snoriga barn, särskilt i februari. Men, igår utmanade vi immunförsvaret och hängde på Noomis förskolekompis Felix, hans lillasyster och föräldrar till det nyöppnade Leos lekland. Det hade endast varit öppet i två dagar så det var verkligen superfräscht!

Klockan 10 hängde vi på låset och redan då var där oroväckande mycket bilar på parkeringen. Dock är ju stället jättestort, så det upplevdes aldrig trångt någonstans. Noomi och Felix såg ut som om de hade kommit till paradiset och de satte genast av upp i första bästa rutschkana med Felix pappa hack i häl. Det var kanon att vara tre vuxna då vi hade två bebisar att kånka på också. Ruben och Felina hängde i varsin sele mest hela tiden, men storasyskonen sprang desto fler steg. Leklandet var ett gytter av klätteranordningar, rutchkanor, bollhav och mycket mer.

Strax efter 11 gjorde vi ett avbrott för lunch, men knappt var sista pannkaksbiten svald förrän Noomi och Felix var igång igen! När klockan var ett var vi föräldrar rätt trötta och strax innan halv två hade vi lyckats locka med oss barnen ut. Pjuh, det var riktigt intensiva timmar, blev toktrött på väg hem. Leklandet får tummen upp av oss, Noomi hade jätteroligt och det var fräscht och fint.

Vi hann bara vara hemma ett par timmar innan det var dags för nästa aktivitet, Noomis Volleybompa. Men när vi kom dit visade det sig vara inställt, så det var bara att traska hem igen.

På måndagkvällar är det cirkelträning i gympahallen uppe vid folkhögskolan (på samma ställe som Noomis gympa). Det är en kvinna i byn som leder det och det kostar 35 kronor per gång att vara med. Jag har bara kunnat vara med en gång i år, och det var verkligen roligt! Och jobbigt!! Men igår var det alltså dags igen. Så som avslutning på denna aktiva måndag blev det ett träningspass på över en timme. Kände mig mycket nöjd!! 

After dagis

Idag har det varit en strålande fin vinterdag! Jag skyndade mig att handla på Ica maxi när vi lämnat Noomi på förskolan för att få komma ut i solen. En härlig promenad med vagnen och en bra pod i lurarna blev det. Tänk att man är lika euforisk varje år ljuset återvänder!

När vi hämtat hem Noomi på eftermiddagen fick barnen äta mellis. Sen ville Noomi gå ut och åka skidor, det var några veckor sen senast då det varit väldigt dåligt med snö på sistone. Men nu har det blivit vitt och vackert ute igen och Noomi tyckte att det var roligt att äntligen kunna åka. Det är ju ett projekt som heter duga att klä på båda barnen och sig själv vintermunderingen, Ruben skrek och var trött dessutom. Men ut kom vi, och då är det liksom värt den där ansträngningen.

Vårat gamla skidspår var såklart borta, men Noomi drog upp ett nytt spårsystem som hon nöjt åkte i.

Efter en massa varv i sitt egna skidspår började tålamodet tryta och vi tog av skidorna. Det är en konst att avbryta åkningen INNAN det blir ilskeutbrott och tårar.

Sen ville Noomi åka spark. Labolina blev nedbäddad i sparklådan för att sova middagslur.

After dagis i vintersolen, vilken grej alltså!

Lägesrapport från ett dimmigt Göteborg

Hej från Västkusten!

I torsdags klev vi upp i ottan, 4.30 närmare bestämt, för att köra till flygplatsen och ta första morgonplanet till Göteborg. Noomi var så laddad inför resan och hade verkligen längtat efter att träffa farmor!
Det gick över förväntan med resan, vi hade förberett packningen och lagt fram klädhögar, så det var bara att väcka barnen och åka.
Ruben fick en flaska välling på flygplatsen och vi andra blev bjudna på frukost på planet. Sen somnade Lillen och sov nästan hela resan. Vi åkte direktflyg, otroligt skönt att slippa byte.
Klockan 8 landade vi på ett småregnigt Landvetter, tog flygbussen in till stan och sen bussen hem till farmor och Alf. Vi tog inte med oss några bilstolar till barnen, så därför fick vi åka kollektivt.

Torsdagen blev en ganska lugn dag, inte konstigt med tanke på att vi klivit upp så tidigt. Men Noomi ville gärna gå ut, så vi promenerade till den fina utflyktslekparken i Hisingsparken och gungade. 

På fredagen lyckades jag ta mig ut på en löptur efter frukost. Det är så himla fint med alla motionsspår i Hisingsparken som ligger precis där Marianne och Alf bor. Jag tog mig nöjd och glad runt 7.4 kilometersrundan och direkt efter duschen bar det av ut igen för att lufta resten av familjen. Noomi ville återigen till den roliga lekparken, just lekparker är hon ju lite svältfödd på för tillfället, så det gjorde vi. Hon ville också mata änderna, precis som hon och farmor gjorde i somras, men nu var det is på dammen och inga änder i sikte. Noomi gjorde små bitar av två utav limpskivorna och la på isen ifall fåglarna skulle komma senare, den tredje åt hon upp på hemvägen.

På eftermiddagen åkte vi till Eriksberg (nära där vi bodde förut) och hälsade på våra goda vänner Erica och Jonas och deras två flickor Emilia och Amanda. Noomi lekte järnet med sina små vänner, ja tjejerna hade verkligen roligt! En massa god mat fick vi också som alltid. Ruben var det dock lite synd om, han lyckades dra ut en låda i köket och ramla över den så handtaget kom i munnen. Blodet fullkomligt rann ur munnen på honom och han blev såklart jätteledsen. Det verkade trots allt ha gått bra, det slutade blöda och han kunde äta och dricka relativt obehindrat.

Idag har jag putsat rekordet på 7.4-kilometersrundan och vi har även varit ute och promenerat med barnen. Dimman har legat tät över Göteborg sen vi kom i princip, så det var riktigt trollskt i skogen.

Igår bakade Noomi och farmor minisockerkakor tillsammans och idag fick Noomi göra en egen liten tårta utav en. Vi väntade nämligen storasyskonbesök och det firades med tårta, en stor och en liten (fast den fick bara Noomi äta). 

Lek och mys med storasyskon hela eftermiddagen alltså och sen har Noomi suttit med farmor och läst och pysslat i en sifferpysselbok för barn. Humlis såg mäkta stolt ut och kände sig nog som en skolflicka.

Ruben har varit sååå intresserad av Lucas kepa! Se så fint den passar:)

Imorgon ska vi resa hemåt igen efter mysiga dagar här nere. Hoppas hemresan går lika smidigt som när vi åkte hit!

Mina hjärtan

En hälsning från oss på alla hjärtans dag!

Mina två småhjärtan och mitt stora hjärta på en och samma bild.

Dubbelt upp på BVC

Idag blev Ruben 10 månader gammal och det uppmärksammade vi med ett bvc-besök. Även Noomi hade tid hos Gun, vår underbara BVC-sköterska, för 4-årskontroll.

Noomi fick göra en massa olika saker med Gun, hörselkontroll, synkontroll, trä pärlor på en tråd, räkna, gå balansgång, hoppa på ett ben och rita bland annat. Noomi ritade en stor val med hår och stjärtfena, en flickval var det berättade hon. Allt gick hur bra som helst, Noomi hade verkligen glatt sig över att få åka till BVC och träffa Gun. När hon var färdig med sina uppgifter fick hon välja presenter från skattkistan, en ring och två glittriga sköldpaddor senare skuttade Noomi glatt ut i lekrummet medan det var Rubens tur.

Ruben blev mätt och vägd och det tittades på pincettgrepp och pratades mat. Tillväxten är ju inget problem för vår lille Rubis, särskilt inte när det gäller vikten:) Han var jätteglad där han satt naken och go på vågen.

Vikt: 10 590 gram
Längd: 73 cm

En lyckad besiktning av våra två små skatter. Nästa besök blir om två månader för Ruben, då ska han vaccineras. 

En riktig kalashelg

Det tar på krafterna att fylla fyra år! Noomi bröt ihop fullständigt av trötthet nu innan läggningen, det var så synd om henne. Hon var arg, skrek och sparkade och ville INTE GÅ OCH LÄGGA SIG. Men till slut, efter mycket strykande medhårs, kramar och pussar blev hon ledsen och sa att hon ville sova. Det blev en mysig nattning, vi läste samma bok två gånger och sen somnade Noomi på två röda. Hon har varit så spänd och förväntansfull i helgen inför födelsedagen, kalas och presenter och har knappt kunnat äta på hela helgen.

Vi började lördagen med en riktigt fin födelsedagsfrukost. Mormor och morfar kom redan på fredagen, så de var också med.
Noomis plats var dekorerad med serpentiner och en massa paket väntade på henne vid bordet. Noomi hade såklart fullt sjå att öppna presenter och provleka med nya kassaapparaten hon fått, men vi andra njöt av nybakat frukostbröd och ostbricka.

Efter frukosten gick tog vi sparkarna bort till pulkabacken. Noomi och Michael åkte skrana i solskenet, riktigt härligt vinterväder.
När vi kom hem åt vi en lunchvåffla och sen började vi förberedelserna inför KALASET.

Det var en riktig prinsessfest. Alla gästerna fick dekorera varsin krona när de kom. Noomi gick såklart all in på pyntet och hennes krona var helt klart den mest glimmande.

Vi fikade prinsesstårta såklart, och pudrade citronrutor, kakor och kardemummabullar. Noomi blåste ut de fyra ljusen på tårtan och vi fick än en gång sjunga för vårt fina födelsedagsbarn.

Inget kalas utan lekar och vi körde kurragömma i vårt stora hus, där finns det gott om bra gömställen vill jag lova. Noomi och Kerstin räknade till 100 i badrummet och sen blev vi hittade en efter en.

Till middagen gjorde vi inbakade calzonepizzor med tacotillbehör, gott och enkelt!

Efter maten stod fiskdammen riggad och alla gästerna fick fiska upp varsin påse med godsaker.

Nu var klockan mycket och tre trötta små barn nattades. Vi vuxna åt fruktsallad till efterrätt och avrundade en riktigt fin kalasdag.