Pepparkaksbak

Idag har jag och Noomi bakat pepparkakor efter förskolan. Vi gjorde egen deg igår, redan då var Humlan enormt pepp på peppisbak, så det här med att degen skulle vila i kylskåpet ett dygn tyckte hon var segt.

 Idag var det då äntligen dags, Lillebror ivrigt påhejandes från antilopen, han fick inventera bestickslådan medan vi bakade.

Och prova bagarmössan...

Precis som förra året vräkte Noomi i sig rätt duktigt med deg, trots att jag skrämde henne med att det kan jäsa i magen... Men hon bakade också! Jag kavlade och Noomi tryckte ut figurer. Kaniner, hästar, kameler, elefanter, hundar, hattifnattar och ett och annat klassiskt hjärta.

Det blev ett gäng fina pepparkakor!

Jag hade en tanke att vi sen skulle dekorera kakorna också, spritsa kristyr i olika färger och så. Som tur var hade jag inte sagt något om det till Noomi, för när den sista plåten var gräddad kändes det ganska färdigstökat i köket. Ruben var urless på att sitta i barnstolen och jag var sååå trött.

Ett lyckat pepparkaksbak till ända, och Noomi provsmakade en hattifnatt. Den var god lät hon meddela!

Rubens första tand har tittat fram!

Japp, så var de vassa små piggarna på första tanden framme. Dags att plocka fram den lilla tandborsten!

Noomi fick sin första tand när hon var 6 månader, så något tidigare än lillebror.

Hemmafredag med Vattenpölsjakt och play-doh-bak

Fredag är oftast en hemmadag för mig och barnen. Noomi har ingen förskola och vi har inga andra stående aktiviteter heller på fredagar. Mathandling och tråkgrejer som veckostäd och tvätt försöker vi få bortgjort tidigare under veckan.

Idag har det varit en väääldigt grå och regnig dag hos oss, det har knappt blivit ljust på hela dagen, snöresterna på marken ser deppiga ut och den fina pulkabacken är ett minne blott och helt grön igen.
Men - inga sorger för det! Noomi kunde nämligen under vår promenad efter frukost ägna sig åt en av sina absoluta favoritsysselsättningar; VATTENPÖLSJAKT! Iklädd full regnställsmundering gick hon sen all in på alla vattenpölar, hoppade, stampade, vadade igenom dem och satte sig på rumpan i dem. Förtjusta tjut när hon hittade två jättestora och jättedjupa pölar borta vid postlådorna...

Vi gick hela Lilla rundan. Inte så liten dock när man är tre år, men runt kom vi efter obligatoriska pauser vid Trollebron, Stora stenen och skogspartiet där man hittar de bästa svärden (att ha vid trollebron, om trollet skulle hitta på att kika fram).

Vi var ute en dryg timma och Humlan sa snusförnuftigt; "det är skönt med frisk luft". Men sen var det gott att komma in i värmen igen.
Dagens andra programpunkt var play-doh-tillverkning. Jag hade äntligen kommit mig för att köpa Alun på apoteket, så nu var det bara att sätta igång. Noomi tyckte såklart att det var jättespännande att få hjälpa till att hälla i mjöl och salt, välja färger ur mammas baklåda. Jag fick världens flashback från barndomen när jag kände den karakteristiska doften och knådade den varma degen...
Sen hade Noomi såklart underhållning ett bra tag med sina degar, att göra änglahår (eller köttfärs) i vitlökspressen tyckte hon var superkul!

Dagen har rullat på, vi har suttit på vardagsrumsgolvet och byggt duplo. Något som vi alla tre tycker är väldigt roligt. Noomi bygde en jättehög höst med plats för en hel duplofamilj, jag bygde en husbil och Ruben satt och slickade på en duploglass. Alla nöjda och glada.

Nu har vi haft fredagkväll, ätit god middag under ovanligt lugna och trivsamma förhållanden. Dagens hjärtat-i-hallsgropen-moment skedde dock just innan vi skulle äta. Noomi var ganska uppe i varv och busade med Ruben som satt i sin matstol i köket där jag stod och lagade mat. Michael hade just gått ut i garaget med en grej. Plötsligt hör jag duns och skrik och matstolen och båda barnen ligger på golvet. Jag blev alldeles kall inombords, vi har stenhårt (och livsfarligt) klinkergolv i köket, inte snällt alls mot bebishuvuden. Noomi hade lyckats välta Rubens stol, men som väl var tippade stolen så att Rubens huvud togs emot av Noomis arm. Tack gode Gud alltså! Allt gick bra, Ruben skrek bara pyttelite, för att han blev rädd förmodligen, men Noomi var desto mer otröstlig. Stackars liten, jätteskamsen förstås. Men förhoppningsvis är hon mer försiktig i fortsättningen och vi får övervaka buset ännu bättre.

Slutet gott, allting gott, och en mysig fredagkväll följde.

Imorgon ska barnen, ja båda (!) ha barnvakt några timmar på eftermiddagen. Spännande!

Önskar Er alla en trevlig start på helgen!

Ledsen vid lämning

Den här veckan har Noomi varit jätteledsen när jag lämnat henne på förskolan. Klamrat sig fast vid mig och gråtit förtvivlad. Pedagogen jag pratade med idag sa att det inte alls var ovanligt att det blev så för barn som går få timmar, även när de får syskon kan de reagera så.
Vi har som väl är varit väldigt förskonade från jobbiga lämningar hittills under Noomis barnomsorgskarriär, så detta var en ny situation. Inte roligt alls, trots att jag vet att det går över snabbt (hon hade varit ledsen några minuter bara berättade personalen).

Nä, usch, det gjorde riktigt ont i hjärteroten att se henne stå och gråta i vinkfönstret. Tack och lov för kärleksfulla fröknar som det finns gott om kring Humlan på dagarna.

Vi tog det sista av snön!

Idag har det varit exceptionellt grått och tråkigt väder här, det har bokstavligen regnat på tvären, och den fina snön är det inte mycket kvar av...

Tur att vi tog till vara på pulkaföret medan tid var, vi gick till backen både på lördagen och söndagen. Ena dagen i strålande solsken och 17 minusgrader, det bet i kinderna!

Storbarnen hade byggt något slags hopp över en bänk. En perfekt startpall för snowracern.

Så här ser vår pulkabacke ut, alldeles lagom brant och bara att välja hur högt upp man vill starta. Några äldre barn åkte faktiskt snowboard, så den verkar funka bra för all möjlig vintersport.

Kallt, klart och vackert!

På väg mot backen.

Noomi på sin fina, blå snowracer som hon fick i julklapp i fjol.

Inte så mycket snö kvar tyvärr, men Noomi var i full färd med att åka stjärtlapp på snöresterna på förskolan när jag hämtade henne idag. Glad i hågen ute i duggregnet i sitt gula regnställ.

Det finns mindre roliga väder, men tack och lov för fodrade regnkläder!

Att fylla 7 månader

Igår blev den här lille killen 7 månader, ofattbart vad mycket som hinner hända på drygt ett halvår...

Ruben är en glad och mysig bebis som gillar att vara med där det händer. Till exempel att få sitta i barnstolen i köket invid bestickslådan och rafsa runt bland skedar och mått när mamma lagar mat. Eller att få sitta med på golvet när storasyster bygger Duplo, då har han fullt sjå att klämma och känna på varenda bit, och Noomi i sin tur, har fullt upp med att skydda sina byggen från klåfingrig lillebror. 

Nu har Ruben börjat äta och smaka annat än bröstmjölk sen några veckor tillbaka. Gröt till frukost, ofta mat till lunch och middag om vi är hemma. Det är en väldigt praktiskt period just nu, passar det att ge honom mat så gör vi det, och är vi på vift eller inte har hunnit fixa lämplig barnmat så går amning precis lika fint.

Välling har vi provat att ge Ruben i ett av många försök att få till bättre nattsömn, men det verkar han inte gilla. Nä, han är nog en grötkille!

Idag fick han prova avokado till mellis, det var uppskattat. Banan är en annan favorit.

Ruben har ett himla gulligt joller just nu. DADADA, BABABA säger han med hög röst. Han försöker imitera när vi säger "pappa" och blir jätteglad när vi svarar honom med liknande ljud.

Ruben har haft en period nu sista månaden med lite sämre nattsömn. Han ligger första timmarna i sin egna säng, men sen är det hud-mot-hud som gäller och fri tillgång till bröstet. Priset man får betala när ens barn inte tar napp... Dagtid går det dock som hejsan med sömnen nuförtiden. Ute i vagnen är det som funkar bäst just nu och då kan Ruben sova mellan 45 minuter och 2,5 timme, det har vi inte varit bortskämda med tidigare, så det känns väldigt skönt att till slut fått ordning på.

Nu hoppas vi får lite ordning på kvällsrutinen för den här lillemannen, vi är lite i oftas där och Ruben sover gärna en stund på kvällen, vilket gör att han somnar sent för natten. 

Allt har sin tid. Vi får nog till kvällarna så småningom också . 

Pappas dag

Igår firade vi farsdag. Noomi hade på nästan helt egen hand pysslat ihop ett fint kort till pappa, lite hjälp att skriva såklart, men hon bestämde själv vad det skulle stå.
Vi hade gjort paket också, en Vahlrona chokladkalender ska Michael få njuta av i december.
I det andra paketet låg ett par klatchigt randiga ullstrumpor, de fick invigas på direkten då vi satte av mot pulkabacken direkt efter frukost.

Tänk att få ha en så fin pappa till sina barn! Helt klart värd att firas!

Självklart har vi uppmärksammat en annan superpappa på farsdag också, en som både är pappa, svärfar och morfar. Inte dåligt! Tyvärr hade vi inte möjlighet att fira morfar på plats, men vi skickade ett fint kort och pratade i telefon.

Det är jobbigt med avsked...

Vi blev kvar ett extra dygn i Kramfors, det här idoga snöandet ställde till det lite för tågtrafiken igår. Men det gjorde absolut ingenting, det är det som är så härligt med att vara föräldraledig, vi har all tid i världen att ta oss hem till Strömbäck.

Noomi blev jätteledsen när vi skulle gå till tåget, mormor följde med oss till stationen. Humlan grät och längtade efter morfar innan vi ens hunnit kliva på tåget. Sen var hon hjärtskärande ledsen i säkert 15 minuter av resan, vinkade hulkande till mormor när tåget rullade iväg.
Lite festis, elefantkex, kramar och gos med Nine hjälpte till slut lite. Strax innan Örnsköldsvik lät Noomi hälsa till mormor att tårarna hade stoppat nu.

Härliga dagar hos mormor och morfar som nästan blev en hel vecka!

Att få sova ikapp lite...

Det kunde visst bli sämre med Rubens sömn... håhåjaja, de senaste två nätterna har verkligen inte varit roliga. Men nu tror mormor att hon ställt diagnos på Rubens dåliga sömn, lätt feber och extra gnällighet sista dagarna - tänder på G! Vi får se om hon har rätt, det kanske dyker upp ett litet risgryn närmsta dagarna.
En sån himla tur trots allt att det här med kassa nätter inträffade under en helg. På morgnarna har Ruben fått komma in till mormor, morfar och Noomi och blivit fint omhändertagen. Ruben har ju börjat äta gröt till frukost, så nu kan vi faktiskt vara åtskilda några timmar, Lillen och jag. Och vad jag sov sen, till klockan 11 igår och till klockan 10 idag. Går inte att beskriva i ord hur skönt och välbehövligt det var att ta ikapp några timmars sömn. Extra lyxigt att få kliva upp till ett uppdukat frukostbord á la hotellfrukost. Noomi och mormor hade varit och handlat godsaker och dukat upp så fint, både igår och idag.

Det har varit härliga dagar annars i helgen, vi har tagit det lugnt och inte haft så mycket planer. Och dagarna tenderar ju att fyllas ändå, och så även dessa. Vi har promenerat, hälsat på gammelfarmor, gjort världens största laddning granola, rensat en av mamma och pappas alkover, tagit en springtur, ja helgbestyr helt enkelt. Vi avslutade helgen med guldkant, hemmagjord Budapestrulle till kvälksfikat och senaste avsnittet av Midnattssol som vi följer.

En maxad fredag

Vilken dag alltså! Den har känts så lång och vi har hunnit med en hel massa trevligheter.

Igår kväll tog jag och barnen tåget till Kramfors, möttes av våfflor till kvällsfika hos mormor och morfar på Babelsberg och fick krypa ned i sängarna där vi alltid sover så gott. Ja, utom Ruben då förstås, den lille nattmarodören. Han vaknade sisådär varannan timme och ville ligga och snutta i 30-60 minuter per gång... sååå segt verkligen. Kände mig som ett vrak imorse och tyckte otroligt synd om mig själv. Tur att jag hade både mamma och pappa att beklaga mig för.

Tack och lov vet jag ju innerst inne att den här mest akuta tröttheten brukar avta efter en stund och så var det även idag. Efter frukost gjorde vi oss i ordning för att promenera till Änglaförskolan, Liten och stor på församlingsgården här i Kramfors. 

Det var änglafest där idag vilket Noomi tyckte var toppen! Hon fick låna ett par änglavingar när hon kom och sen fick barnen pyssla ett änglaspö av glitter och en blompinne. Total lycka för vår glitter- och glamourälskande dam. Dessutom hittade Noomi en flicka att leka med, en storflicka som var 5 år, jättespännande när man bara är 3,5 själv. Och Agnes, som flickan hette, verkade uppskatta att få vara äldst och ha en lite idol efter sig.
Till fikat fick vi förutom de vanliga mackorna, även tårta! Är det änglafest så är det.

Sen har festligheterna avlöst varandra kan man säga. Efter lunch hemma gick vi till biblioteket med morfar, det var nämligen Bamsekalas. Där fick man fika farmors bullar och smaka Lilleskutts morötter, göra en Bamsebrosch, tillverka skrotpyssel med Idéverkstan bland annat. Vi hann varken med sagostunden eller filmvisningen, men det gjorde inget. Noomi fick en rejäl dos Bamse i alla fall och gick nöjd och glad hem med Bamsebroschen på klänningen och sin av skrot tillverkade ängel i handen.

När mamma slutade jobba vid 15 åkte vi till kyrkan i Skog för att tända ljus på min mormor och morfars grav. Det var öppet i kyrkan där det var mysigt och stämningsfullt med tända ljus och orgelmusik. Det bjöds på fika i kyrkan också och det var skönt att få sitta ned i värmen en stund.
Noomi var väldigt fundersam över det här med vad en grav var, och hade många frågor om min mormor och morfar låg där under osv. Hon tog sin uppgift på största allvar att placera mosshjärtat på ett fint ställe och hjälpte mormor att tända ljuset.

Det var så fint i Skog idag, det hade snöat precis och det var ett väldigt vackert ljus precis innan skymningen.

En späckad dag för Noomi som ni förstår, hon var väldigt trött när vi kom hem. Lite barnprogram på mormors padda fick avrunda hennes dag.
Mamma, jag och Ruben tog en promenad till kyrkogården efter middagen och tände  en lykta i minneslunden och tittade på alla ljus som brann. Fint!

Nu håller jag tummarna för en bättre natt med min lille Rubin, tja, så värst mycket sämre kan det ju faktiskt inte bli vid närmare eftertanke...

Önskar er alla en fin Alla Helgona helg!

Vintern kom på besök

Den här veckan har Noomi höstlov från förskolan, men idag liknade det mer jullov. Den första snön började falla när vi var ute igår, och Humlis blev jättesugen på att baka pepparkakor och ta fram julsaker, framförallt det där jullandskapet med ett litet tåg som kör runt. Blev nästan lite längten på jul jag med...

Imorse när vi vaknade var hela världen vit och Noomi ville såklart gå ut och leka i snön.

Hon testade att gräva i en snöfylld sandlåda och göra fotspår på den vita gräsmattan.

När vi skulle gå på promenad med Ruben i vagnen sen, ville Noomi åka spark. Så hon hade sparkpremiär, glad i hågen, med min gamla röda barnspark med plinga.

Noomi stod på medarna och jag drog sparken i snöret. Det var himla fint sparkföre i byn!

Det blev helt klart ett träningspass för mig, jag drog nämligen Ruben i vagnen samtidigt som jag drog sparken med Noomi. Hela varvet runt byn tog vi, och sista biten var det riktigt tjockt med klibbsnö som fastnade i vagnens hjul...

Ruben fortsatte att sova i vagnen när vi kom hem, så jag och Noomi byggde en snögubbefamilj på gården, med morotsnäsor och pinnar till armar. Superkul tyckte Noomi att det var!

Noomi blev jätteledsen när pappasnögubben tippade senare på eftermiddagen, det började töa tyvärr. Som väl var kom Michael hem från jobbet precis då och kunde hjälpa sin avbild på fötter igen.

Så här blev Rubens rum!

Häromveckan spikade vi upp tavlorna och nu känns Rubens rum ganska färdigpyntat. Vi tycker att det blev himla bra, och Ruben (och Noomi) verkar uppskatta lekrummet!

Så här ser det ut när man står i dörröppningen. Ruben har det minsta sovrummet på övervåningen, men det är nästan 11 kvm, så helt ok i storlek.

En mjuk matta på golvet är skön att sitta och leka på, och tippar man omkull gör det inte ont. Det här är en av Ikeas superbilliga mattor, och med tanke på att Ruben fortfarande kräks rätt ofta, känns det ganska klokt att inte lägga för mycket pengar på just den biten....

Till vänster innanför dörren står en Hemnes dagbädd. Vi har ju ofta nattgäster och då är det bra att Rubens rum även kan användas som gästrum. Det dröjer nog ett par år innan Ruben kommer att sova här själv...

På sängen ligger det vackra lapptäcket som gudmor Vide har sytt. Kuddfodral från Ikea.

Ovanför sängen hänger ett ullhjärta som jag köpte på en hantverksutställning i Ullånger i somras. Jag kallar den för ullhuvudet och tycker att den passar vårt eget lilla Ruben ullhuvud så bra.

Väggarna är målade i två olika nyanser av brun/ grått/ beige. Lite potatisfärgad, dämpade och väldigt behagliga toner.

På golvet ligger en madrass som fått ett överdrag sytt i ett linnetyg ( tack mormor ). En massa kuddar och ett fårskinn gör det till en perfekt myshörna. Tavlorna på den mörka väggen kommer från Bloomingville, luftballongen som hänger i taket är från Jollyroom, Alice & Fox tror jag märket heter... Den gamla skolplanschen på Josef och hans bröder har Ruben fått i present av moster Emma . 

I fönstret står en R-lampa och en kaninlampa och ger mysigt ljus.

På väggen ovanför byrån hänger Rubens gröna stringhylla som han fått av mormor och morfar i doppresent. Perfekt att ställa alla fina småsaker och övriga doppresenter i.

Lampan är en bordsvariant av Eos fina fjäderlampa, en stor hänger taket.

Affisch från Jollyroom. Bokstäver ''design letters" , Arne Jacobsen.

Det var en liten glimt från Rubens rum. Det känns väldigt roligt att han också har fått fint inne hos sig och vi har suttit på mattan och lekt flera gånger den här veckan.